Björn Johansson växte upp i Kisa. Här konfirmerades han och tog realexamen. Sedan 30 år är han bosatt i Södertälje.
- Jag besöker regelbundet min gamla hembygd, bland annat för att besöka mina farföräldrars grav på kyrkogården i Västra Eneby, säger Björn Johansson.
Efter det senaste besöket kontaktar han Corren.
- Nu kan jag inte tiga längre, det är bedrövligt hur kyrkogården sköts. Detsamma gäller kyrkogården i Kisa medan motsvarigheten i Horn måste framhållas som ett föredöme.
Björn Johansson anmärker bland annat på planterings- och jordarbeten samt skötseln av gräsytorna.
- I Västra Eneby observerade jag hur ny jord gick upp i nivå med den nedersta texten på gravstenarna.
- Att vårda en kyrkogård är att förvalta ett arv, men när vi besöker kyrkogården i Kisa är det mera regel än undantag att vi själva tar ett tag med vattenkannan. Skötseln är förödande.
Corren träffar kyrkvaktmästare Kjell Nyholm i Västra Eneby. Hettan går hårt åt gräsytor, planteringar och buketter.
- Jag är förvånad över den hårda kritiken, vi har få klagomål, säger Kjell.
- Vi har utfört omfattande arbeten på samtliga kyrkogårdar, och det är möjligt att han som klagar besökte Västra Eneby när vi var mitt uppe i det arbetet.
- Vi avlägsnar vissna blommor på fredagarna, när det är så hett som nu hinner självfallet ännu fler vissna till helgen, då de flesta besökare kommer.
Kyrkoherde Magnus Svensson håller med Nyholm:
- Faktum är att vi aldrig haft så få klagomål som i år.
Berith och Hans Stenblom, Linköping, besöker Beriths föräldrars grav i Västra Eneby.
- En gång klagade jag, säger Berith.
- Det handlade om lösa blommor som stod kvar för länge. Jag ringde och saken åtgärdades.
Tidigare ansvarade en vaktmästare för varje kyrkogård. Idag arbetar de tre vaktmästarna samt de säsongsanställda i lag.
- Vi sliter så hårt vi kan, och visst händer det att man inte hinner med allt man vill, säger Kjell Nyholm.