Är det på riktigt? Nej, det är bara på låtsas. Men ändå med en stor portion allvar.
Det är eleverna i årskurs nio vid Värgårdsskolan i Kisa som i ett rollspel blir människor på flykt för en dag. På flykt undan, krig, svält, sjukdom, på flykt från politiskt och religiöst förtryck.
Deras buss stoppas på en enslig grusväg. Ett 20-tal maskerade personer (skolpersonal) i uniform tvingar passagerarna att lämna bussen, plockar till sig alla värdesaker, kommenderar och skriker.
I ett nafs har stillheten förvandlats till något hotfullt och ovisst.
Idén till rollspelet kläcktes när läraren Samuel Wennerholm hörde talas om hur asylsökande i Kisa blivit trakasserade på gator och torg.
-- Folk hade spottat, svurit, skrikigt och varit allmänt otrevliga.
För att motverka ytterligare trakasserier började tankarna på ett rollspel för årskurs nio växa fram.
-- Vi kanske inte kan ändra mentaliteten i samhället, men vi kan åtminstone skicka med eleverna något som väcker deras tankar, säger Samuel Wennerholm.
I vintras planterade han sin idé bland sina kollegor. Och de nappade direkt. Ett omfattande planeringsarbete inleddes. Lärare fick utbildning i rollspel och eleverna studerade asyl- och flyktingfrågor.
-- Tanken med rollspelet är att eleverna ska vara på flykt, möta problem, lösa praktiska svårigheter, bli illa bemötta och få känna på hur det är att bli orättvist behandlade.
Flykten börjar och slutar i skogarna runt Basthökhult och Krutebo nära Verveln söder om Kisa.
När eleverna väl får sitt efterlängtade uppehållstillstånd har de ett batteri av nya jobbiga erfarenheter i livets ryggsäck.
Först arresterade och bortförda. Sedan på flykt till ett annat land.
Och där följer ytterligare prövningar:
3 Förhör vid gränsstation.
3 Visitation.
3 Asylansökan hos Migrationsverket.
3 Möte med ett obegripligt språk.
3 Tolkhjälp.
3 Konfrontation med hotfulla och illvilliga människor som jäklas så mycket som möjligt.
3 Information om seder och bruk i det nya landet.
Victor Andersson i klass 9 F anser att rollspelet är ett bra sätt för att om möjligt förstå flyktingars situation.
-- Det blir ju mer levande än om nån bara skulle stå och berätta.
Klasskompisen Tomas Berggren är inne på samma linje.
-- Det här var bra och lärorikt, och jag tror det är lättare att ta in kunskapen så här.
Även Samuel Wennerholm är nöjd.
-- Det har gått över förväntan. Jag tror att eleverna har förstått allvaret och budskapet.
-- Och jag tror på den här metodiken med aktivt lärande. Det sätter sig mer i skallen när man får vara med själv och uppleva saker.