The Dolphin Project, inom organisationen WSPA, grundades av den avhoppade delfintränaren Ric OBarry sedan ett av hans djur dött i hans famn, enligt uppgift i en stressrelaterad sjukdom. Projektet motarbetar all form av fångenskap för delfiner.
Budskapet är enkelt: livet i en bassäng är ingen höjdare för djur som är vana att simma 60 kilometer om dagen, dyka till 500 meters djup och navigera med hjälp av ljudsignaler.
-- Delfiner i fångenskap är dömda till ett liv inomhus och får aldrig mer uppleva de elementära elementen i naturen -- solsken, levande fisk eller äkta havsvatten. De enda ljud de får höra är hög diskomusik, glättiga delfintränare och applåderande publik, säger Helene Hesselager OBarry.
Delfinerna har ständig koll på tränaren där hon står vid bassängkanten, även när de är under vattnet. De lyder minsta vink. Om de gjort rätt blåser tränaren i en visselpipa, varpå de genast simmar fram för att få sill eller lodda som belöning.
Enligt kritikerna är delfinerna helt beroende av tränaren för att få sin föda och det är detta som är grunden till inlärningen.
Men Susanne Adolfsson ser sig mer som en god lekkamrat än dominant delfintämjare:
-- Delfinerna har sin egen flock med en äldre hona som ledare. Vi människor står utanför den gemenskapen. Träningen liksom föreställningen är en lek, och delfinerna är mycket lekfulla.
Hur kan du bedöma om de trivs och är glada?
-- Det syns tydligt på ögonen och kroppsspråket. Det behöver man inte vara djurexpert för att avgöra.