Spelas t.o.m 11/7. Ges även i Moshultamåla 6-7/8

På temat bonde söker fru ger Motala Teaterverkstad än en gång en lysande iscensättning ur Vilhelm Mobergs teaterskatt. Härom året kunde vi se ”Kärlek och pengar”, också i Kornettgården. Moberg (1898-1973) skrev pjäserna 1919 och 1921. Men händelserna är förlagda till sent 1800-tal. Då agerade bönemannen som ett slags förmedlare av hjonelag, äktenskap.

En snål och föga sympatisk bonde söker en hustru. Och en yngre kvinna ska förmås att gifta sig med honom. Men hon har redan en friare, en påver dräng. Hennes föräldrars äktenskap är ju inte precis någon skimrande förebild. Gnatig kärring och oduglig karl. Deras relation påminner om Holbergs ”Jeppe på berget”, som spelades på Löfstad slott i år under maj-juni i regi av Göran Sarring.

Artikelbild

Motala Teaterverkstad har specialiserat sig på Vilhelm Moberg. Och deras gestaltningar är alltid mycket bra. Trots att premiärnerverna spelade ett spratt för bönemannen och suffleringar behövdes, så blev det ändå en upplevelserik helkväll. Mobergs texter och dialoger är ju suveräna med alla sina ålderdomliga liknelser och bilder ur folkdjupens historia.

Formen är komedi över svarta djup. Vi lockas till många och hjärtliga skratt. Samtidigt påminns vi hur eländigt det var i Fattig-Sverige på landsbygden under 1800-talet. I dag upprörs vi över andra kulturers tvångsäktenskap, men det var ändå inte så länge sedan något liknande förekom här i landet. Graden av möjlig kärlek mättes i proportion till bondens marktillgångar.

Alla i ensemblen spelar sina rollkaraktärer med övertygelse och engagemang. Tonfall, kroppsspråk, harklingar, muttranden och cirkulerande kring orden likväl som rena utbrott präglas både av precision och energier i rörelse. Äkthetens vittringar råder det ingen tvekan om. Vissa scener och detaljer är så roliga och träffsäkra att man lockas till skratt även av småsaker. Bönder, drängar och pigor blir aldrig schabloner utan de skildras med respektive egenarter och på ett konsekvent sätt. Motala Teaterverkstad är en amatörteaterförening som kan konsten att svinga sig upp till en närmast professionell nivå.

Hela föreställningen inklusive kaffepaus tar omkring två och en halv timme i anspråk. Men tiden går ändå fort. Det känns aldrig tråkigt. Inga scener känns onödiga eller behöver strykas. Tempot håller en bra nivå rakt igenom alla förvecklingar. Kul, kul och mycket intressant historielektion.