Svenska kyrkan har släppt sin medlemsstatistik, där de redovisar medlemsantal vid senaste årsskiftet, och det går att konstatera att medlemstappet fortsätter en stadig, men flack nedåtkurva. Nu är knappt 6,3 miljoner människor medlemmar.
Linköpings stift förlorade under förra året 1,2 procent av sina medlemmar, medan riket i stort tappade 1 procent. Storstadsstiften Stockholm och Göteborg drar dock ner snittet. Tappet för Linköpings stift är i paritet med övriga, jämförbara stift, och biskop Martin Modéus är inte orolig.
– Vi får komma ihåg att vi utgår från extremhöga siffror. Under en lång tid hade vi nästan hundraprocentiga medlemstal. Vi är ändå kvar på höga nivåer, säger han.
Tappet började när Svenska kyrkan skildes från staten år 2000. Då var 85 procent av svenskarna medlemmar. Nu är siffran 64,6 procent. I Linköpings stift är 69 procent medlemmar.
– Ibland brukar jag säga att det riktigt intressanta är varför 65 procent fortfarande är med i kyrkan när det är så enkelt att gå ur. Särskilt som det här betraktas som världens mest sekulariserade land, säger Martin Modéus.
Hur beroende är ni av höga medlemstal?
– Om man inte vill förändras är man beroende av medlemstal som är höga. Men vill man arbeta i en modern kyrka får man hitta nya sätt att arbeta och anpassa sig efter inkomstflödet. Jag ser det inte som hot men som något att brottas med och reflektera över.
Hur ser du på engagemanget hos dem som faktiskt är kvar som medlemmar?
– Det är starkt hos dem som faktiskt engagerar sig. Men jag vet att det är väldigt många fler som kan tänka sig att engagera sig praktiskt.
48 av Östergötlands totalt 59 församlingar minskade antalet medlemmar under förra året. Kinda kommun tappade mest, med en procentuell medlemsförändring på -2,4 procent. I veckan gick kyrkopolitikern Sigvard Olsson ut i Corren och flaggade för att det kommer krävas stora sammanslagningar för att rädda församlingar i kommunen.
Martin Modéus är inte främmande för tanken. Så sent som för ett drygt år sedan slogs ett antal pastorat och församlingar ihop, när stiftet gick från 56 till 30 pastorat, främst för att effektivisera ekonomi och administration.
– Sammanslagningar är en möjlighet att bli ännu tydligare i vår lokala närvaro. Det handlar inte om en centralisering. Det kan låta som att det är nedläggningshotat på landsbygden, men vi är den samhällsinstitution som lägger ner minst i samhället, säger Martin Modéus, men inser att han låter väldigt positiv.
– Jag vill inte vifta bort frågan. Varje människa som lämnar kyrkan är en stor förlust som vi naturligtvis är ledsna för.