"Du måste skriva om Mats Hammar."
Hur många gånger har jag inte hört det den här hösten när jag har jobbat med serien om LiUshuvudena? De flesta har dessutom sett smått förälskade ut, både män och kvinnor. Somliga har till och med uttryckt skämtsamma önskemål om att enlevera professorn från fru och barn.
Vad är det hos Mats Hammar som väcker de här känslorna? Det är den största frågan jag bär med mig till intervjun.
Att Mats Hammar är framgångsrik framgår av titel och profession. Han är professor i gynekologi och obstetrik. Han är dekanus för Hälsouniversitetet, alltså högste chef. Men framgång behöver inte betyda att man dessutom är trevlig och populär.
Så kommer jag då till Mats Hammars kontor i Hälsonunversitetets administrativa byggnader bakom hotell Ekoxen. Och där väntar professorn. Med ett fast handslag och ett omedelbart erbjudande om kaffe.
- Och här har vi bakelser, säger Mats Hammar och ställer fram ett fat med pyttesmå kolakakor.
Jag har haft tur med det här mötet. Det är en återbudstid, sån där flax som man ska ha när man går till doktorn. Mats Hammar har riktigt, riktigt långa arbetsdagar. Så långa att han inte vill att jag skriver exakt vilka tider han har. Hans lunchrast är aldrig en rast, utan en matstund vid datorn eller ett arbetsmöte över tallriken. Och hans almanacka ser ut därefter.
På anslagstavlan ovanför Mats Hammars skrivbord hänger ett gulnat urklipp från Corren, en bild av barnbarnet Moa. Hon är duktig juniorgymnast, tränad av sin mormor Benette Hammar, kvinnan som "är" Nike-gymnasterna i Linköping. En framgångsrik familj?
- Framgångsrik? Nja, säger Mats Hammar. Engagerad skulle jag säga. En av mina principer i livet är att varje vuxen människa ska ta sitt samhällsansvar och göra en volontärinsats, till exempel inom ungdomsidrotten. Men det kanske vi kommer till senare i intervjun?
Vi gör väl det.
Mats Hammar föddes i Uppsala som son och sonson till läkare. Han blev importerad till Linköping vid nio års ålder, och känner sig som östgöte och Linköpingsbo i allra högsta grad.
- Jag studerade ett par år vid Uppsala universitet, det var ju så med läkarlinjen på 1970-talet, men jag hade redan träffat Moas mormor då och var väl förankrad här i Linköping.
Han säger så. Moas mormor. Inte min fru Benette. Barnbarnen är mycket centrala i Mats Hammars liv. Kvällen innan vår träff har han suttit barnvakt. När han berättar historien för mig hur dottern Malin blev kär i sina föräldrars före detta grannars son, och att barnbarnen nu bor i sin farfars fars gamla hus, så lutar han sig tillbaka i skrivbordsstolen och för handen till ögonen.
- Nu blev jag rörd, säger han.
Och då blir ju jag också rörd, förstås.
När Mats Hammar gick på läkarlinjen tyckte han att varenda kurs var jättekul. Men gynekologin och obstetriken innehöll en kombination av intellektuell utmaning, analytiskt tänkande och praktiskt handlag som tilltalade honom särskilt.
- Dessutom är ju förlossningar - liksom mycket annat inom området - för det mesta något positivt, oerhört stort inte bara för föräldrar utan också för vårdpersonalen, säger Mats Hammar. Så jag slöt ett avtal med mig själv. Det skulle bli gynekologi. Det avtalet behövdes, för när jag gick runt på praktik inom andra specialiteter fick jag många erbjudanden om att stanna där.
Numera har inte Mats Hammar några patienter.
- Jag hade ambitionen när jag började som dekanus att fortsätta, men det går bara inte. Jag saknar det mycket, och jag saknar också den omfattande kontakten med studenterna. Vi har ju alltid studenter med oss i det kliniska arbetet, och det är så stimulerande.
Föreläser gör Mats Hammar fortfarande, även om det sker mindre oftare än förr. Och nog händer det att studenter kommer fram och säger att hela utbildningen är bra, men att Mats Hammars föreläsningar är bland de allra bästa. Fyra gånger har han blivit utnämnd till Kandidat Kork, läkarstudenternas utmärkelse till bästa undervisare.
- Det är så fantastiskt underbart att föreläsa, säger Mats Hammar. Studenterna gillar mig kanske eftersom jag brinner för det jag talar om. Jag tror det smittar.
Ja, nu var vi ju där. Varför blir folk kära i Mats Hammar?
Och nu inträffar det underbara. Mats Hammar tar min småfåniga fråga på allvar.
- Kära... inte vet jag om folk blir det, säger Mats Hammar. Men jag tycker det är viktigt att ha goda och djupa kunskaper samtidigt som man visar ödmjukhet inför sina medarbetare. Om man visar att man lyssnar på råd så får man fler råd - och tvärtom.
Själv går jag ifrån samtalet med en känsla av att just ha genomgått en terapisession. En upptagen människa har just givit mig sin totala uppmärksamhet, i en hel timme. Det måste vara en talang. Eller som Mats Hammar själv uttrycker det:
- Jag ser nog det positiva hos människor. Min mor som dog förra året sa ofta att det alltid finns en förklaring till varför människor är som de är och gör som de gör. Tänker man den tanken så dömer man sällan. Hittar man det bästa, så får man det bästa av människor.