Den här gången var det byggnämndskontorets förslag till beslut som meddelades till de berörda. Förslaget uppmanar politikerna i byggnämnden att avvisa anmärkningar och att anta detaljplanen.
Tvärs över gatan från det planerade boendet i Linghem sitter Per Hedlund, Helen Olsson, Stefan och Anneli Engevall i familjen Engevalls kök.
På golvet springer den ena sonen Alfred omkring och leker med sin vita leksaksmotorcykel, i Annelis famn ligger sju dagar gamla Ivar.
De fyra vuxna känner oro inför det planerade stödboendet för missbrukare som verkar bli verklighet tvärs över deras gata i Linghem.
Oron handlar om vad som komma skall. De fyra berättar om hur lite de får veta av vad som planeras.
-- Ansvariga har inte kunnat ge ett bra svar på hur de tänkt när de vill lägga det nära dagis och långt från polis och vårdinstitutioner, säger Stefan.
-- Det skulle vara lättare att acceptera boendet om det fanns vård också och inte bara var ett boende, säger Anneli.
Stefan och Anneli är nyinflyttade. De kom till Linghem från Stockholm i december förra året. Där bodde de granne med ett vårdboende för unga. Där var det aldrig problem
-- Det var deras permanenta boende och de hade ständig tillsyn och sysselsättning och man blev bekant med dem. Här känns stödboendet inte lika genomtänkt, säger Anneli.
Per fyller i:
-- Det kommer att vara tio personer som alltid mår dåligt. När någon slussas ut kommer det en ny som mår dåligt, säger han.
Syftet med boendet är att kunna rehabilitera en grupp vuxna i 30--50-årsåldern med missbruk, och integrera dem in i samhället. Något som borde göras åt båda hållen enligt Per Hedlund
-- Omsorgsnämnden borde hjälpa oss som bor här hur vi ska agera och hur vi ska integrera oss med våra grannar.
Samtidigt är oron dubbel.
Helen berättar:
-- Jag såg ett program på tv om en missbrukare och han sa att oavsett vad han gör ser folk honom som en missbrukare. Det är ju fruktansvärt att de inte får en chans. Visst vill vi vara vidsynta och välkomnande men jag är ju samtidigt orolig för barnen.
Anneli berättar att hon försöker förtränga frågan för barnens skull.
-- Det är ju jobbigt om barnen skulle bli rädda. Ett enda ofredande skulle vara för mycket. Det känns som en risk och det får inte gå fel, säger Stefan.
-- Min son är tio år och ska börja gå hem själv från fritids men nu känns det som vi inte vågar det, säger Helen.
Oron och osäkerheten gör att Linghemsborna framöver kommer att fortsätta argumentera mot ett stödboende.
-- Än kan man kanske påverka men sannolikheten att för-ändra beslutet känns liten. Vi är besvikna att alla våra åsikter och frågor blivit avfärdade, säger Stefan.
-- Vi hoppas att det inte ska bli av men nu känns det som vi spelat ut våra kort, säger Helen.