Viveca Larsfjäll hittades mördad vid Pingstkyrkan på Kungsgatan i Linköping på morgonen den 9 maj 1983. Hon hade strypts till döds. På brottsplatsen hittades en nejlika vilket ledde till att mordet i pressen kom att betecknas som "nejlikamordet".
Per-Johan Persson var chef för spaningsroteln när mordet skedde och blev utredningsledare.
- Vi grep en misstänkt samma dag. Jag förmodade att bevisen skulle räcka för en rättegång. Men det fanns ingen glasklar koppling mellan mannen och Viveca efter att de tillsammans lämnade restaurang Stardust.
Den misstänkte mördaren ställdes inte inför rätta för mordet, men han dömdes för andra övergrepp på kvinnor till rättspsykiatrisk vård.
- Han hade fått samma straff även om han hade blivit dömd för mordet, säger Per-Johan Persson, som alltid betraktat mordet som polisiärt uppklarat.
1992 ställdes mannen inför rätta för mordet på Viveca. Anledningen var att en kvinna trätt fram och berättat att han erkänt mordet för henne. Linköpings tingsrätt ansåg dock inte att bevisen räckte och friade mannen.
Preskriptionstiden för mord är 25 år och på fredagen löpte tiden ut för mordet på Viveca. Den som ligger bakom dådet skulle kunna träda fram och erkänna utan att riskera någon påföljd.
- Det är självklart frustrerande. Det borde inte finnas någon preskriptionstid för så allvarliga brott. Som polis får man uppleva många bakslag och man kan inte låta det poppa upp allt för ofta. Men jag känner ett stort medlidande med de anhöriga, säger Per-Johan Persson, som gick i pension 1997.