Det, och att rättegången kostat cirka 1,3 miljoner, framkom vid sista rättegångsdagen.

Här nedan följer Correns direktrapportering:

16:50 Linköpings tingsrätt meddelar att den 47-årige mannen ska vara kvar i häkte, men utan restriktioner. Orsaken är att flyktfara föreligger, enligt domstolen. Dom kommer att meddelas klockan 13.00, fredagen den 22 mars. Och med det avslutar vi direktrapporteringen från den omfattande rullstolsrättegången.

Artikelbild

| Flera av de åtalade i rättssalen.

16:15 De övriga tre försvarsadvokaterna, Gunnar Bengtsson, Morgan Gerdin och Per Joelsson, håller också sina slutpläderingar. Samtliga är överens om att åtalen mot deras klienter måste ogillas då de inte har fått tillräckligt mycket information av vare sig myndigheter eller assistansbolaget. Dessutom har det funnits en stark beroendeställning mellan exfrun och sönerna i förhållande till 47-åringen.
Advokat Per Joelsson, som försvarar 47-åringens exfru, menar att deras relation bygger på en en stark tradition och en specifik trossats som gör att hon har en ”religiöst präglad oförmåga att ifrågasätta sin mans bevekelsegrunder och de beslut som han fattar”.
Informationen har, enligt Per Joelsson, inte gått till dem ifrån bolaget utan den har gått till 47-åringen, som sedan i egenskap av arbetsledare har haft att informera assistenterna.
– Hennes enda egentliga källa till kunskap har varit hennes man, säger advokaten om exfrun.
Advokaternas insatser kostar samhället, inklusive mervärdeskatt, 1,3 miljoner kronor. Av det beloppet ska närmare en tredjedel täcka den arbetstid som Mikael Abrahamsson lagt ner för att kunna försvara 47-åringen.

15:30 47-åringens försvarare, advokat Mikael Abrahamsson, bjuder inte oväntat i sin slutplädering på en rejäl utsågning av kammaråklagare Marianne Staaf och polisutredarnas arbete. Åtalet håller inte för en fällande dom, inte på det sättet som gärningsbeskrivningen formulerades och inte med stöd av den bevisning som finns tillgänglig, påpekar advokaten.  
Mikael Abrahamsson påminner tingsrättens ordförande och nämndemän om att man inte på något sätt för tumma på beviskraven i brottsmål. Han hänvisar till en dom från Högsta domstolen där det mycket tydligt framgår att en fällande dom kräver att det är ”ställt utom rimligt tvivel” att den åtalade begick brottet.
– Det kanske uppfattas som en floskel som försvarare använder, men det är den rättsregel som gäller. Men uttrycket innebär att det praktiskt sett ska framstå som helt uteslutet att den åtalade är oskyldig, och att friande alternativ till åklagarens påstående helt har kunnat elimineras, säger Mikael Abrahamsson och förklarar:
– Det är den ribban som åklagaren har att komma över för att vi ska få en fällande dom.
Mikael Abrahamsson varnar också domstolen för att frångå från kravet som säger att varje spår, som visar på orsak och samband till skadan, måste bedömas för sig.
– Ni ska alltså inte klumpa ihop bevisningen och säga att ”det är nog på det här viset” som åklagaren påstår.
Enligt 47-åringens advokat har åklagaren Marianne Staaf misslyckats med gärningsbeskrivningen och bara på grund av det borde hela åtalet ogillas. Åklagaren har valt att hänga upp gärningen på specifika tider och till tiderna kopplade belopp. Men problemet är, menar Mikael Abrahamsson, att åklagaren inte har lyckats redovisa för en exakt tidpunkt då 47-åringens assistansbehov upphörde och då han i så fall började fuska till sig assistansstödet.
Det är mycket kompetenta läkare och experter som har skrivit intyg, fattat beslut och beviljat assistans. De har inte haft den minsta lilla anledningen att misstro honom. Och hade de haft det, så hade i alla fall två av dem gjort anteckningar i journalen, slår Mikael Abrahamsson fast.
– Psykisk och fysisk ohälsa hänger samman. Själ och kropp är ett. Det är de professionella förklaringarna som experterna har lämnat till hans sjukdom. Därför är den stora frågan och den största svagheten i gärningsbeskrivningen: exakt när ska ni kunna säga att behovet av personlig assistans upphörde, säger Mikael Abrahamsson och fortsätter:
– Vi kan inte det. När? Det blir i sådana fall en ren och skär gissning om ni nu inte ska idiotförklara alla experter som sagt att han mådde väldigt dåligt. Och om ni inte kan säga när, så hur kommer ni att kunna räkna fram ett belopp? Det här är oerhört kraftiga brister i utredningen och den drabbar så klart åklagaren negativt. Gärningsbeskrivningen är inte justerad. Den är grumlig, full med tvivel och tvingar er att spekulera och gissa. Och ni ska inte syssla med gissande, lika lite som jag ska göra det, för det är rättsvidrigt.
Åklagaren använder ordet ”falskeligen” i åtalet. Och Mikael Abrahamsson menar att han inte förstår vad det ordet betyder och gör där:
– Handlingarna som har åberopats är inte falska. Det är ju läkarintyg och utredningar, och det är högt meriterade och mycket erfarna personer som har författat dessa och de har inte låtit lura sig. Handlingarna återspeglar korrekt hans behov vid den tidpunkten när assistansen beviljades.
Mikael Abrahamsson är också av uppfattningen att det är assistansbolaget som har gjort fel och använt 47-åringen och försäkringssystemet som en mjölkko. Assistansia är ett aktiebolag och för varje timme som försvinner från brukarna, innebär det direkt förlorade intäkter för Assistansia, menar han.
– Har bolaget haft ett sådant motiv? Ja, det är bara därför de existerar.  
Mikael Abrahamsson fortsätter sin attack mot Assistansia genom att konstatera att bolaget har tagit ett rejält belopp för sina tjänster, närmare 21 procent.
– Min klient har inga ägarintressen i det bolaget eller omfattas av deras bonussystem, säger advokaten och fortsätter: 
– Avtalet mellan min klient och det vinstdrivande bolaget, generalfullmakten, uppdragsavtalen med assistenterna, de visar att Assistansia är arbetsgivare, juridiskt ombud och ansvarar för assistenternas utbildning. Det är Assistansia som bolag som redovisar assistenternas timmar till kommunen och försäkringskassan. Samtliga redovisningar är gjorda av assistansbolaget och inte av honom som inte kan läsa och skriva svenska.
Under utredningen har det framkommit att 47-åringen hade först kontakt med en arabisktalande man som var delägare och grundare till Assistansia. Advokat Mikael Abrahamsson väljer att kalla honom ”mysterium-mannen” då ingen tycks veta var han är idag.
De enda spåren som han efterlämnade och som är synliga i det aktuella målet är underskriften i ett avtal/intyg som Assistansias jurist fick se under polisförhör och som fick henne ”att bli kall inombords”.
Det är ett dokument som intygar att 47-åringen varje månad skulle få en bonus motsvarande 14 400 kronor, skattefritt, på grund av sitt handikapp.
– Det vill säga att Assistansia betalar min klient för att han köper deras tjänster. Bolagets jurist borde ha frusit till is. Handlingen visar på Assistansias desperation och extrema egenintresse i att hålla hans timantal intakt. Man köper honom kvar som kund. Och kan han lastas för det här? Nej, självklart inte, det är inte på hans initiativ och han har ingen susning på hur det här fungerar.
Advokat Mikael Abrahamsson inriktar nu sig på att ifrågasätta det rätta i att åklagaren använder begreppet ”tillsammans och i samförstånd” i gärningsbeskrivningen.
– Det är ett besvärligt begrepp. Det innebär att alla de åtalade ska ha förstått vad som försiggick och var med om det. Bevisbördan blir större för då måste åklagaren i detalj redogöra vad var och en har gjort tillsammans med vem. Men åklagaren har inte visat hur det här har gått till, hur man har suttit och planerat det här jättebedrägeriet.
 Den sista attacken riktas mot åklagarens huvudvittne, det vill säga den 27-åriga kvinnan från Marocko som jobbade som assistent för 47-åringen. 
– Hon är inte det minsta trovärdig. Hon har varit mycket väl medveten om regelverket. Hon var beredd att ingå skenäktenskap. Och där är hon beslagen med lögn, för hur kan man undvika att förstå att man gifter sig när man går till rådhuset och åker till migrationsverket för att intervjuas? Är det trovärdigt? Nej det är det inte. Knappast.
Att 27-åringen skulle, som hon uttrycker det, levt ”ett år i fängelse” hos 47-åringen är inte heller sant, menar advokaten:
– Min klient var bortrest i flera veckor. Hon hade egen nyckel, egen telefon, hon kunde göra vad hon ville. Hon blev inte beskuren friheten på något sätt. Och det märkligaste av allt: hon åker till Marocko i december 2011, och är med sin familj som vill att hon stannar kvar där, men ändå väljer at åka till helvetet i Sverige. Det är struntprat. Hon ljuger och överdriver.
Mikael Abrahamsson slutsats är inte oväntat:
– Åtalet ska ogillas i sin helhet.
Samma sak gäller bedrägeribrottet som åklagare under pågående rättegång valde att åtala 47-åringen för. Detta sedan man valde att tro på 27-åringens uppgifter om att hon aldrig hade sett någon lön. Men under rättegången prövades inte gärningen tillräckligt grundligt, menar advokat Mikael Abrahamsson, då varken offer eller gärningsman utfrågades om de olika uttagstillfällena med 27-åringens bankkort och beloppen som togs ut från hennes konto.
– Åklagaren har inte ens kommit i närheten av att styrka gärningen. Hon har inte ens försökt, säger advokaten och kräver att 47-åringen ska försättas på fri fot omedelbart:
– Det finns ingen som helst flyktfara och han är villig att underkasta sig reseförbud och anmälningsplikt.

11:15 Kammaråklagare Marianne Staaf håller slutplädering. Det här målet handlar, enligt henne, inte om 47-åringen är eller har varit sjuk, eller om han har eller har haft ont. Det handlar om att han under lång tid har haft personlig assistans. Och det senare ska alltid vara kopplat till ett behov som måste bedömas som permanent, omfattande och långvarigt.
47-åringens uppgifter går inte ihop, påpekar Marianne Staaf:
– Han har ingen koll på vad som har beviljats honom, och samtidigt säger han att hans assistenter har hjälpt honom med de sysslor som avses med personlig assistens.
Åklagaren konstaterar vidare att 47-åringen har gjort gällande att assistansbolagets jurist och kundansvariga, samt arbetsterapeuter och andra personer agerat utan hans vetskap.
– Ja, det har till och med gått så lång att det har gjorts gällande att det vore assistansbolaget som borde vara åtalat. Men någon sådan polisanmälan har inte gjorts och jag undrar hur en sådan brottsrubricering då skulle se ut, säger Marianne Staaf.
Hon talar om för tingsrätten att hon anser att det är stötande att brukare har fått en bonus för 14 400 kronor i månaden av statens pengar.
– Utan tvekan har det varit för att locka kunder till sig. Assistansia har långtifrån varit ensamt om att använda sig av bonuspengarna. Det har gjorts stor sak av att Assistansia fyllde i tidrapporterna och varit behjälpligt vid utlandsresor, men den stora frågan är var bolagets kundansvarig fått verifikationerna och kvitton ifrån, och det har han fått av den åtalade och uppenbarligen är det fråga, i den största delen, av falska handlingar.
Assistansbolaget tjänar inte pengar på att förmedla assistanstimmar och det finns därför, menar kammaråklagare Marianne Staff, inget som helst skäl för bolaget att fabricera kvitton. Genom journalanteckningar och förhör med olika personer är det, enligt henne, bevisat att 47-åringen lämnade in falska uppgifter om sin hälsa och att han borde ha avsagt sig assistansen i stället för att kräva mer timmar, vilket han gjorde.
– Under en lång period i häktet har han inte haft någon som helst funktionsnedsättning. Att han skulle må psykiskt dåligt är medicinskt svårt att motbevisa, men han har inte blivit sämre av häktesvistelsen, säger Marianne Staaf och fortsätter:
– Det är vanligt folk, butiksanställda och grannar, som har vittnat här om att han inte har haft någon som helst funktionshinder.  27-åringens uppgifter styrker också det. Hon gjorde en uppriktigt och trovärdigt intryck. Hade det bara funnits hennes uppgifter så hade vi självklart inte väckt åtal.
Utöver förhören med vittnen finns också skriftlig bevisning, fotografier och filmer som talar emot 47-åringens uppgift om att han har varit allvarligt sjuk.
– Speciellt anmärkningsvärt är klippet när han klättrar ner i pyramiderna. Han stödde sig på klipporna men det gjorde också hans söner som är vältränade. Skälet till att jag visade de långa klippen var för att visa att det inte är fråga om ögonblicksbilder, utan långa stunder då han är på zoo, stranden eller öknen, säger Marianne Staaf och fortsätter:
– Han hade inga spår av något smärtstillande medel när han greps. Det har gjorts beslag av en oöppnad förpackning Tramadol, ett preparat som han har sagt är en stor konsument av. Det var uthämtat den 22 augusti 2012 och beslagtogs två månader senare. Det passar inte in i bilden av en stor konsument av Tramadol.
47-åringens uppsåt har varit, menar kammaråklagare Marianne Staaf, att få förmåner som han annars inte hade varit behörig till. Grovt bidragsbrott förutsätter inte vilseledande från den misstänktes sida eller ekonomisk vinning för egen del eller för någon annans del.
Marianne Staaf redogör för flera andra liknande mål, däribland den första rullstolsrättegången i Linköping, som slutade med att en man dömdes till fyra års fängelse. 
– Det är en väldigt likartad brottsplan i båda fallen, säger Marianne Staaf och kräver att 47-åringen ska dömas till fängelse i fyra år.
Och en likadan dom vill åklagaren se för 47-åringens exfru, då hon ska hela tiden varit delaktig i den pågående bluffen.
Mannens äldsta son var 16 år gammal, då han först fick arbete som assistent och han slutade jobba åt sin far den 31 december 2011, när han var 20 år gammal.
– Med hänsyn dels till att han har haft en begränsad vinning av brottsligheten, dels till beroendeställningen som han hade till sin pappa, och då även till att han varit häktad i målet i två månader, anser jag, fast med viss tvekan, att han ska dömas till villkorlig dom förenat med 240 timmar samhällstjänst, säger Marianne Staaf.
Och slutligen, när det handlar om straffet för 47-åringens yngsta son, som var 16 och 17 år gammal då han sommarjobbade som assistent, anser kammaråklagaren att påföljden borde bli villkorlig dom i förening med ett kraftigt bötesstraff.
Hon anser också att de 800 tusen kronorna i utländsk valuta som hittades gömd bakom en list ovanför en garderob, ska fortsätta att vara beslagtagna. De inblandades reseförbud med anmälningsskyldighet kan dock hävas. Men Marianne Staaf vill gärna se att 47-åringen fortsätter att vara häktad då hon anser att flyktfaran kvarstår.

09:00 Sista förhandlingsdag i rättegången mot den 47-årige mannen som står åtalad som misstänkt för att ha lurat försäkringskassan på stora belopp. I dag kommer först två vittnen att höras och sedan blir det dags för kammaråklagare Marianne Staaf och försvarsadvokaterna att hålla sina slutpläderingar. 26 åhörare finns med i rättssalen. Flera av dem har varit närvarande under nästan alla rättegångsdagar.

Artikelbild

Första vittnet att höras är en polisman som deltog i husrannsakan och som har analyserat både bilder och filmer. Det var, enligt honom, ganska mycket hemmabilder, privata fotografier, tagna under flera år som togs i beslag. Vissa av bilderna var femton år gamla.

– 500 bilder är en försiktig uppskattning.

Förekommer 47-årigen i bilderna?

– Ofta.

Har du sett honom sitta i rullstol?

– Nej.

Har du sett några kryckor?

– Nej

Rullator?

– Nej, säger polismannen.

Enligt honom gick det inte att få rullstolen in i bagageutrymmet:

– Vi provade att vrida och vända på den åt alla håll vi kunde men handtaget stack ut.

Polismannnen fick också uppgiften att förhöra 47-åringens grannar. Advokat Mikael Abrahamsson, som försvarar den huvudåtalade, är uppenbarligen inte särskilt imponerad av polismannens insatser:

Jobbar du på tekniska roteln?

– Nej, jag är kriminalinspektör på bedrägeriroteln.

Kollegan som du hade med dig, är det en tekniker?

– Nej.

Polismannen får då beskriva rullstolen och det gör han ganska ingående, men han får uppenbara problem när advokaten vill få mer specifika uppgifter om hur handtagens konstruktion ser ut. Poliserna hade inte provat att sänka handtagen på rullstolen och man brydde sig inte om att ta fotografier på hur rullstolen såg ut i bagageutrymmet i de olika ställningarna. Den bild som förekommer i polisutredningen är den som visar att rullstolen inte får plats.

Förhöret med den misstänkte 47-årige mannens granne gjordes då flera personer fanns samtidigt närvarande. Eftersom poliserna inte kunde prata arabiska, vilket är det språk den förhörde grannen talar, använde man en av familjemedlemmarna som språkligt stöd/tolk, nämligen grannens 9-åriga dotter (!).

Dagens andra vittnesförhör görs med en civilutredare, som har haft kontakt med Migrationsverket angående det 27-åriga huvudvittnets ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning. Ansökan lämnades in den 17 november 2011 inkom och den 10 januari 2012 hade man en muntlig utredning på migrationsverket med paret.

Den 27-åriga kvinnan och 47-åringens son hördes dåvar för sig av handläggaren och det hela tolkades via telefon, enligt civilutredaren. Kvinnan ska med andra ord ha varit den som ansökt om upphållstillståndet och därmed fått klart för sig att det var på grund av anknytning till make/sambo.

Héctor Barajas