"13-åringen gick på min skola"

Pojken hade till sina föräldrar sagt att han ville lära sig simma, tog cykeln och begav sig till kanalbanken vid Göta kanalviadukten i Ljungsbro. Där är kanterna brant sluttande och vattnet bråddjupt. Han klädde av sig, gick ner i vattnet, men kunde sedan inte ta sig upp.

Personalen på Skäggetorpsskolan blev omedelbart inkopplad. Klassföreståndaren har nu kontinuerlig kontakt med den drabbade familjen och skolans kurator är inkopplad.

– Det är förfärligt. Sådant här får inte hända, säger rektor Kajsa Andersson. Bristande simkunskap hos nyanlända är ett oerhört komplext problem.

Det är därför Kajsa Andersson ringer Corren. Hon vill berätta om hur intensivt skolan arbetar med simundervisningen. Inte för att slå ifrån sig ansvaret, utan för att bredda bilden av problematiken.

– Skolan har 370 elever i årkurs 6–9. Fyra av klasserna är till särskilt för nyanlända barn. Deras åldrar är 12–17, eftersom en del av barnen är överåriga. Till dessa fyra klasser anländer nyanlända kontinuerligt. En del av dem har bara gått i skolan en eller två veckor när sommarlovet börjar.

Vid årsskiftet bedömde Skäggetorpsskolan att 150 av de 370 eleverna inte var simkunniga. Då drogs också ett nytt samarbete igång där aktörerna är kommunens utbildningskontor, kultur- och fritidsnämnden, Skäggetorpsskolan och Medley.

– Samarbetet har fungerat bra, men tyvärr har vi bara kunnat få fem tider på simhallen i stan och det räcker inte på långa vägar, säger Kajsa.

Ett bekymmer är att de elever som behöver simundervisning på dagtid missar annan viktig undervisning.

– Det här handlar om barn som behöver stöd i precis allt och där föräldrarna inte talar svenska. När de ska till simundervisning behöver de ledsagare på bussen, mellanmål så att de orkar med att träna samt personal på plats som kan kommunicera med dem på deras modersmål.

Kajsa Andersson tycker att kommunens satsning "Samlad skoldag" där skolan har ansvar för eleverna fram till klockan 17 har fungerat bra. Skolan har fått extra resurser för bland annat de nyanlända barnen.

– Jag tror Svenska Livräddningssällskapet har rätt när de säger att många skolor och kommuner inte följer direktivet om att alla i sexan ska kunna simma minst 200 meter, med det är ingen lätt nöt att knäcka. Vi gör verkligen allt vi kan, men vi klarar inte detta ensamma.

Hon menar att skolan, kommunen och föräldrarna måste arbeta ännu tätare. Och ännu intensivare.

– Det är skolans ansvar att lära barnen simma, men föräldrarna måste också vara med i det arbetet. Vi för många samtal, bland annat kring att det är bra om flickor och pojkar kan få simundervisning samtidigt, den biten har inte lett till några stora problem.

Kajsa funderar på om inte simkunskaperna ska checkas redan när familjerna anländer och alltså integreras i det första, centrala mottagandet.

Skäggetorpsskolan undersöker kontinuerligt hur alla barnen på skolan kan simma.

– Det räcker inte att lära sig simma i sexan om man sedan inte övar kontinuerligt, så därför följer vi hela tiden upp eleverna. Vi försöker att hela tiden ligga steget före.

Det går inte att formalisera simundervisning. En del barn behöver 10 lektioner, andra 30.

Kajsa Andersson önskelista består av tre punkter:

Kommunen måste ordna fler simhallstider för de här barnen. Helst mellan 15 och 17 på dagen.

Skäggetorp behöver en anläggning i närområdet så att föräldrarna kan ta sina barn dit och träna. Som Glyttingebadet.

Arbetet måste intensifieras när det gäller de ensamkommande barnen och ungdomarna. Där kan det vara ännu svårare att hitta lösningar.

– Bristande simkunskap kostar för mycket för de här barnen. Alldeles på tok för mycket.