I kapellet stora samlingssal finns det gott om plats. Under det vackra välvda taket hänger en imponerande bronspjäs som lyser upp rummet. Viss renovering är påbörjad.
Det är med dubbla känslor som Bertil Andersson och Lennart Staaf konstaterar att en försäljning var nödvändig. De har båda varit drivande i den numera nedlagda Betaniaförsamlingen som bildades 1925.
Vi sitter i Bertils och hustrun Birgits trivsamma bostad i det som tidigare varit en Konsumbutik. Grannen Lennart Staaf är med. Han och Bertil berättar med inlevelse om livet i Ulrika, om Betaniaförsamlingen, kapellet och all den verksamhet som bedrivits genom åren.
– Det är fina minnen, säger Bertil.
Men tiden har haft sin gång. Medlemsskaran har med åren tunnats ut. Från glansdagarna när man kunde räkna in 75 personer, fram till nedläggningen i somras när antalet själar uppgick till tio.
Församlingen har haft kapellet sedan 1983. Lagfarten fick man först några år efter det och det var också då man började renovera och modernisera. Som i många församlingar har kapellet varit ett nav i verksamheten. Men allt har sin tid. För mycket jobb på allt färre personer håller inte i längden.
Covid blev droppen. Många blev sjuka och det tog tid att tillfriskna.
– Alla har haft sina sysslor, men åldern tar ut sin rätt och kropparna säger ifrån, konstaterar Bertil.
Kapellet som är från 1880 och har använts av både baptist- och betaniaförsamlingen ska nu bli en privat bostad.
Kapellet har betytt mycket för församlingen och det var med ett visst tungsinne som medlemmarna för några år sedan började tänka på en försäljning.
– Så blir det när man lagt sin själ i något, säger Lennart Staaf. Han har alternerat mellan andliga och roller som förkunnare och kassör. Plus en hel del annat.
I juni förra året kom kapellet ut på marknaden. Intresset var större än anat. Men helt nöjda var inte församlingen med de idéer som en del presumtiva köpare hade när det gällde kapellets fortsatta verksamhet.
Lite ville de ändå ha att säga till om. Försäljningen drogs tillbaka.
Efter Ulrika marknad låg kapellet återigen ute till försäljning. Stort intresse också nu. Men den familj som anmält intresse redan första omgången avgick med seger och köpekontrakt.
Det var Silvio Perez som såg annonsen om att Betaniakapellet var till salu. Familjen, med Pernilla och sonen Dante, tog en tur till Ulrika i somras. Det sa bara klick och nu är kapellet deras.
Så nu är familjen Kronhamn Perez från Stockholm nyblivna kapellägare i östgötska Ulrika. Ett landskap, ett län och en ort de inte känner till det minsta.
Men när de såg kapellet, omgivningarna och träffade bybor som Bertil Andersson så föll de direkt, berättar Pernilla Perez Kronhamn.
– Vi är helt överväldigande över det fina bemötande vi fått av alla säger hon.
I december fick de nycklarna och under den snöiga trettonhelgen sov de för första gången i det som ska bli deras framtida bostad.
Planerna framåt är ännu lite oklara.
– Vi vill så klart bo där så mycket vi kan. Vi kan jobba på distans. Men sonen har sin skola, så vi får se. Innan vi bestämmer något ska vi förvandla kapellet till ett hem, säger Pernilla.
Bertil Andersson utanför tillbyggnaden med ramp som församlingen bekostade för några år sedan. Till huset hör också såväl utedass som förrådsbod.
Försäljningssumman blev till slut en miljon kronor, enligt Bertil.
Det som blir kvar när stat och mäklare tagit sitt ska församlingen skänka bort.
Till Ukraina skänks 300 000 kronor. Ett lätt beslut.
– Det är missionsbefallningen, enligt guds skrift som säger att vi ska hjälpa den som är i nöd. Då finns det inget bättre än att veta att pengarna hamnar där nöden är som störst, förklara Bertil.
En missionssatsning i Zambia får 200 000 kronor och resten av pengarna blir kvar i bygden. Tanken är att det ska bli, i alla fall en grundplåt, till att förse hembygdsgården med indraget vatten och avlopp.