Ulfgöran Ohlsson hade bott i Mjölby i hela sitt liv när han förra vintern flyttade in i bostadsrätten på Hunnebergsgatan i Linköping.
– Jag kände för att flytta till storstan. Det är väl dags när man är nästan 80, säger han och skrattar.
Lägenheten är på 120 kvadratmeter, men känns större. Vi får visserligen böja oss när vi går genom 1800-talsdörrarna, men väl inne i vardagsrummet öppnar sig taket ända upp i nock. Sex meter är det dit.
Lägenheten är ett före detta konstgalleri och hela bostaden känns faktiskt som ett enda stort konstverk. Den är möblerad ganska sparsamt med få men utsökta möbler: matsalsgrupp av Carl Malmsten, Laminofåtölj, 1800-talskanapé i Karl Johan-stil, matta med Gustav Klimt-motiv, träskulptur av Arne Fälth. Och så en flygel där Ulfgöran slår sig ner och spelar Smile, låten som Charlie Chaplin skrev till sin film ”Moderna Tider” 1936 – Ulfgörans födelseår.
– Alla möbler utom ett soffbord kommer från villan i Mjölby. Jag har valt ut dem jag tycker bäst om. Det är som om både möbler och tavlor har fått ett nytt liv när de har kommit hit. Flygeln till exempel; jag spelade nästan inte någonting på 25 år, men nu när den står här mitt i vardagsrummet sätter jag mig ofta och spelar, berättar Ulfgöran.
Fram till pensionen var Ulfgöran möbelhandlare tillsammans med brodern Lennart. De tog över firman som deras farfar startade under namnet Johannes Olssons Sadelmakeri och Möbelaffär, sedermera Ols och Mio.
Men det är inte möbelhandlare Ohlsson som bestämt var skåpet ska stå på Hunnebergsgatan, utan snarare hans käresta Gunnel Mautner.
– Jag är nog ganska bra på att se hur ett tomt utrymme kan bli när det möbleras. Men allt föll sig naturligt, det var som om lägenheten möblerade sig själv, säger Gunnel.
Ulfgöran och Gunnel blev ett par för sju år sedan, efter att ha blivit änkling respektive änka. De träffades i Dalarna där båda familjerna hade – och har – sommarbostad. Gunnel har lägenhet i Vaxholm, Ulfgöran i Linköping och de vet inte riktigt om de ska kalla sig särbor eller sambor.
– Vi är alltid tillsammans även om det ofta är på olika adresser, säger Gunnel.
Jag frågar om det inte känns lite splittrat med fyra bostäder och får ett skratt till svar.
– Vi är sommargotlänningar också! Men huset där håller mina barn på att ta över mer och mer. Än så länge känns det bara roligt att ha fem olika ställen att åka till, men det kommer förstås en dag då man inte orkar, säger Gunnel.
Vi fortsätter vår husesyn på Hunnebergsgatan. Badrummet har Ulfgöran och Gunnel totalrenoverat, annars var det inget som behövde göras när de flyttade in. Jag konstaterar att köket är från Ikea, men blir hyssjad av Miohandlaren och inser att jag just svurit i kyrkan.
En vägg i det avlånga köket är lite oväntat svartmålad.
– Det är från galleritiden. Det ska se ut som om rummet fortsätter i oändlighet, förklarar Ulfgöran.
Förutom det stora vardagsrummet finns ett loft och två små sovrum. Dörrarna är original från 1800-talet och bidrar till hemtrevnaden.
– Mina barnbarn, 13 och 11 år, kommer ofta och hälsar på och de tycker att farfar har det så mysigt. Då blir man ju faktiskt lite stolt, konstaterar Ulfgöran.