Det var den 2 december förra året som 30-åringen körde bil i Linköping. På Industrigatan gasade han kraftigt och släppte kontrollen över körningen. Bilen körde av vägen, in i ett träd och vidare in i ett staket.
Polisen ryckte ut till platsen och insåg att 30-åringen var i behov av psykiatrisk vård. Utan förvarning satte 30-åringen sina fötter på insidan av passagerardörren i polisbilens baksäte och tryckte till polisen som satt bredvid honom. Polisens drabbades av andningssvårigheter.
30-åringen åtalades för såväl grov vårdslöshet i trafik som förgripelse mot tjänsteman. Under rättegången medgav mannen de faktiska omständigheterna, men nekade till brott med motiveringen att han på grund av sitt psykiska tillstånd inte var medveten om vad han gjorde.
Kraschen orsakades av att han utan förvarning fick en impuls att han skulle förlita sig på sin känsla och köra utan att titta. Mannen trodde att han vid tillfället hade "superkrafter" som gjorde att inget kunde gå fel.
Linköpings tingsrätt pekar i domen på att det finns läkarintyg som visar att 30-åringens agerande var en direkt följd av att han på grund av en psykos hade en störd verklighetsuppfattning. Rättens slutsats är att mannens tankevärld var så till den grad utan förankring i verkligheten att han får anses ha varit omedveten om vad han gjorde.
Åtalet för både grov vårdslöshet i trafik och förgripelse mot tjänsteman ogillades.