Det döljer sig elever i statistiken som har fullt förklarliga skäl till frånvaron, men faktum kvarstår, alla oavsett skäl missar väldigt mycket undervisning.
Om en elev har bara tio procents frånvaro genom hela grundskolan i snitt, missar den nästan ett helt läsår. Tio procent får en elev lätt ihop med ganska normala frånvaroskäl som förkylningar och någon veckas extra ledigt för en skidsemester.
Men allt detta är bara räkneexempel. Bakom siffrorna finns barn och ungdomar som riskerar att missa så mycket i skolan att de inte får fullständiga betyg. Utan dessa ökar risken för att inte fullfölja gymnasiet och det i sin tur är en riskfaktor för att hamna i utanförskap. Ett barn som sällan är i skolan förlorar snart kontakten med kompisar. Det som ofta börjar med ströfrånvaro riskerar att slå ut en människa från social tillhörighet och arbetsmarknad.
Om en elevs frånvaro sticker ut är det i första hand skolans och därmed rektorns ansvar att utreda orsaken och vidta åtgärder. Men om skolans insatser inte når ända fram kan rektorn be om hjälp av kommunens sektion för resurs- och stödverksamhet.
Då har det i regel gått så långt att eleven sällan eller aldrig dyker upp i skolan. Dessa fall får Bo Andersson på sitt bord. Just nu har han tio stycken.
– För de här eleverna finns ingen quick fix. Det gäller att skräddarsy en lösning där eleven sakta men säkert slussas in i skolan igen, säger han.
För tillfället är han ensam med jobbet, men han kan få hjälp, av sektionens resurser av exempelvis psykologer och pedagoger. Själv är han pedagog och har femton års erfarenhet av att jobba på resursskola och har därför träffat många elever som hamnat i utanförskap.
– Orsaken är ofta komplex, det finns inte bara en. Det handlar om skolmiljö, förhållande hemma, det egna måendet eller en diagnos som adhd eller autism. Alla delar samverkar, säger han.
Var hittar man oftast orsaken?
– Man har missat att inkludera eleven i skolan. Man anpassar inte skolmiljön till eleven i tillräcklig utsträckning, menar Bo Andersson.
Han anser också att skolan ofta borde kunna upptäcka elever i riskzonen för att hamna utanför tidigare. Man är inte tillräckligt uppmärksam på ströfrånvaro.
I onsdagens Corren berättades att en statlig utredning ska tillsättas om skolfrånvaron. Utredare blir psykolog Malin Gren Landell som jobbar på Bup i Linköping. Hon anser att samverkan mellan Bup, skola och socialtjänst kan bli mycket bättre. Alla vill helst att någon annan ska ta ansvar för skolfrånvaron, oftast skjuter man över problemet på skolan.
– Jag tror att man inte vill se alla olika faktorer som samverkar. Man skjuter in sig på ett av problemen, det man är expert på. Jag tror också att man inte förstått konsekvenserna om man låter det gå för långt.
Bo Andersson bekräftar att det tar tid att få en elev som inte längre dyker upp i skolan tillbaks.
– Det handlar inte om att eleven eller föräldrarna måste skärpa sig. Det handlar om att bygga tillbaka elevens självförtroende och självkänsla. Sakta men säkert slussa den tillbaks till skolan. Man måste hitta olika lösningar för varje individ, säger han.
– En bra sluss tillbaka är enligt min mening resursskolorna som Linköpings kommun tagit strid för att få ha kvar, säger Bo Andersson.