Det betalade en samlare på en auktionssajt för några dagar sedan. Det var second handbutiken Nostalgimix i Linköping som sålde 250-gramsburken, och det fanns flera intresserade köpare. 71 bud lades innan burken var såld.
Rickard Forssell och Carita Evaldsson driver Nostalgimix i Tannefors sedan några år. De har specialiserat sig på 1950-, 60- och 70-talsgrejer som plåtburkar, lampor, teakmöbler, porslin, skivor, kläder, tavlor – här står mammas gamla kokbok, kaffeburken och nålasken.
En del var vardagsgrejer en gång för någon generation sedan, som den här O'boyburken, till exempel. Pulvret är kvar, burken är aldrig öppnad. Om O'boyen skulle vara god att dricka nu, efter mer än 50 år på hyllan, det vet vi alltså inget om.
– Den låg i en låda med andra föremål vi köpte in i slutet av maj, berättar Rickard Forssell. När vi hittade den i botten av kartongen bestämde vi att vi skulle sälja den på auktion. Vi visste att andra O'boyburkar gått för skapliga priser.
Han och Carita har med tiden blivit ganska duktiga på att bedöma värdet på de varor de säljer.
– Det gör det här jobbet bara roligare och roligare, säger Carita, man lär sig mer och mer och kan vidga sina vyer.
– Och så träffar man så fantastiskt mycket trevliga människor, säger Rickard. Folk kommer in här och känner igen grejer och går runt och glädjer sig i timmar. Det är roligt varje dag.
Rickard från Skellefteå och Carita från Västervik träffades på en dans i Malung. De köpte tillsammans ett stort hus i Skellefteå 2003, och där fanns det utrymme.
– Vi bestämde att vi skulle ha ett 40-50-talsrum på ena sidan och ett 60-70-talsrum på den andra, berättar Carita. Vi gick på auktioner och började inreda. Och vi slutade aldrig handla.
Så när paret flyttade till Linköping några år senare hade de så mycket grejer att de öppnade affär.
– Det blir en naturligt inslag i livet, säger Carita. Vi letar grejer hela tiden och hittar nya, spännande saker som man inte ens visste fanns.
– Caritas pappa renoverade möbler, min pappa var auktionist och jag var intresserad av gamla bilar, säger Rickard. Intresset fanns nog latent, och blommade ut när vi träffades.
Kundkretsen kommer ofta resandes långt ifrån.
– Vi har många Stockholmskunder, konstaterar Rickard. Det kommer också många nördar som verkligen vet vad de vill ha. Det är roliga kunder.Jag har aldrig upplevt en liknande kundnöjdhet i någon annan bransch.
Att sälja de finaste grejerna tog ibland emot i början, men det har blivit lättare.
– Vi kan omöjligt spara allt själva, säger Carita. Och det känns bra att ta vara på grejer, att värna kulturarvet, att nya ägare får glädje av sakerna.