Vår stad
Bakgrunden var att Linköpings snabba befolkningstillväxt under fyrtiotalet medförde en ökad hotbild mot stadens gamla byggnader. Förändringarna bekymrade den unge kommunalpolitikern Lennart Sjöberg. I samtal med museichefen Bengt Cnattingius, som också var Sjöbergs granne, föddes idén att skapa ett friluftsmuseum.
Sensommaren 1944 lämnade Lennart Sjöberg in en motion till stadsfullmäktige med förslaget att på Valla skapa ett Skansen för Östergötland. För att bereda ärendet tillsatte fullmäktige en kommitté, som uppdrog till Cnattingius att skriva ett expertutlåtande.
Ärendet drogs ingalunda i långbänk. Kommittén levererade sitt utlåtande den 1 mars 1946. Den 5 mars tillstyrkte drätselkammaren, dåtidens kommunstyrelse, förslaget och den 26 mars beslöt stadsfullmäktige att skapa ett Skansen för Östergötland. Beslutet togs trots att Sjöberg till tidningen Östgöten omedelbart efter drätselkammarens behandling sagt att projektet såväl skulle kräva stora utgifter som att ta årtionden att färdigställa. Han la dessutom till: Om det nu blir färdigt någon gång.
Fullmäktige tillsatte en styrelse med Sjöberg som ordförande och Cnattingius som vice. Att lokaltidningarna noga kunde följa områdets framväxt förvånar föga eftersom såväl Correns redaktionschef Ebbe Johnson som Östgötens chefredaktör C H Johansson ingick i styrelsen.
Pressens skriverier betydde mycket för att förankra friluftsmuseet bland Linköpingsborna. Genialisk var också Ebbe Johnsons idé att låta en rad organisationer finansiera olika byggnader i Gamla Linköping, det fick många att tala om vårt hus i området. Likaledes är det Johnsons idé att inreda bostäder i husen, vilket fick de av bostadsbristen tyngda lokalpolitikerna mer välvilligt inställda till friluftsmuseet.
Westman-Wernerska stiftelsen har under alla år varit avgörande för utvecklingen av Gamla Linköping och Valla. Det är kommunala medel som har finansierat merparten av driften, men den betydelse som ideella krafter har haft och har för området är svårt att överskatta.
Redan 1947 lanserade Cnattingius, utan att få politiskt gehör, idén att i Gamla Linköping visa ett fattigt arbetarhem. Dock utgör idag de autentiska hemmen, det relativt sätt välbeställda arbetarhemmet i Solliden och borgarhemmet i Villa Lugnet områdets två enskilt största märkvärdigheter.
Namnet Gamla Linköping lanserades 1946. Det enda seriöst diskuterade alternativet var faktiskt Vallastaden.