Hon minns bara att hon fick ett "vansinnigt" slag när hon skulle gå in i den snurrande dörren och ramlade.
- Jag kände direkt att jag brutit mig. Gud vad ont det gjorde. Jag skrek som ett djur.
- Hade jag fått stanna på sjukhuset, skulle det inte behövt hända, säger Karin ledset.
När hennes dotter Britt Wass ringde landstingets säkerhetsavdelning och berättade om olyckan, skickade säkerhetssamordnare Helene Carling genast en väktare till akuten för att kolla upp dörren.
- Han tyckte inte att dörren gick särskilt fort men den stannade inte heller som den skulle göra, säger hon efter att ha inlett en händelseanalys.
Lärarstuderanden Zanet Marn Rosén som blev vittne till olyckan har en annan åsikt. Dörren snurrade alldeles för fort med tanke på att "gamla och skröpliga" människor använder den, tycker hon.
Zanet är upprörd över att en olycka som denna ska kunna hända på ett sjukhus.
Zanet Marn Rosén som själv besökt akuten gjorde sällskap med Karin Gustavsson mot utgången. De småpratade.
- Jag märkte att den gamla kvinnan var ledsen och verkade orolig. Hon berättade att hon hade ont och inte ville åka hem.
Zanet gick före Karin in i dörrsnurran. Hon tyckte att dörren kom i hög fart och hann precis säga "akta dig," när Karin slogs omkull bakom henne.
- Dörren stannade inte. Det gick så fort. Hon hade inte chans.
Efter att Karin tagits om hand, testade Zanet Marn Rosén dörrsnurran igen.
- När den inte stannade trots att jag tryckte min arm hårt mot den, gick jag till personalen och sade att dom måste göra något åt den.
Karin Gustavsson skulle kunnat vara en bruten kvinna, med tanke på sin ålder och allt hon gått igenom de senaste veckorna.
- Det är tur att du är så jäkla envis mamma, säger hennes dotter Britt Wass och kramar ömt om sin mamma. Karin har precis flyttat från ortopeden till kommunens korttidsboende Siktet. Trots gipsad arm, rejält ont i ryggen och ett nyopererat lårben ser hon förvånansvärt pigg ut. Om några dagar hoppas hon vara hemma.
- Jag ska snart vara uppe på cykeln igen, har Karin bestämt sig för.
Allt började med att Karin trillade hemma i trädgården för några veckor sedan, när hon höll på att klippa syrener.
På akuten skickades hon hem med starka smärtstillande. En vecka senare snubblade hon och bröt armen när hon skulle hämta tidningen.
Olyckan i dörrsnurren hände för en dryg vecka sedan, efter att Karin fått armen gipsad på akuten. Hon var yr och trött och hade svårt att gå på grund av sin onda rygg. Karin hade bett om att få stanna på sjukhuset, men efter en natt på akutens vårdavdelning ansågs hon tillräckligt pigg för att kunna gå hem.
- Jag ville inte åka hem, säger Karin.
Hon bor ensam, i en lägenhet i två plan i Ljungs-bro. Karin har aldrig behövt hjälp tidigare. Tvärtom.
Hon är en ovanligt alert och aktiv dam, med tanke på den aktningsvärda åldern. Men nu var hon orolig.
Hur skulle hon orka att handla och laga mat och klara att sköta sin hygien? För att inte tala om trapporna? När hon delgav vårdpersonalen sin oro fick hon till svar; "men snälla Karin man orkar mer än man tror."
- Det blev ett liv när jag kom in med brutet lårben bara tio minuter efter att gått ut från akuten, säger Karin och ser illmarig ut, trots att hon är både ledsen och upprörd över det som hänt.
Vården gjorde en dålig affär som skickade hem henne, konstaterar Karin.
- Hade man inte gjort det hade jag antagligen inte suttit här nu.
Britt Wass har anmält sin mammas fall i dörren till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Hon kommer också att kräva skadestånd för hennes räkning.
Det finns det utrymme för att göra i sådana här fall, säger säkerhetssamordnare Helene Carling som har uppmanat landstingets jurist att kontakta Karin och hennes dotter.
Fotnot: Corren sökte landtingsjuristen Sofia Malander under fredagen, men hon gick inte att nå.