Företaget vann i Länsrätten men förlorade sedan för att man inte bemött Länsstyrelsens överklagande i högre instans.
Den 13 november 2004 stoppades en lastbil från ett entreprenadföretag av polisen vid Mörtlösarondellen i Linköping. När polisen vägde lastbilen visade det sig att den hade 11,5 tons överlast.
Entreprenadföretaget hade för att undvika straffavgifter för överlast installerat lastindikatorer i lastbilen. Tekniken mäter lufttrycket i de bälgar som är en del av lastbilens fjädringssystem. Ju mer last bilen har desto högre tryck. Värdet visas sedan inne i lastbilens hytt.
En erfaren förare skulle på bilens rörelser ha märkt att den var för tungt lastad men den ovane föraren märkte inte det. Polisen lät föraren gå eftersom han inte ansågs ha tillåtit överlasten.
Länsstyrelsen beslutade dock att entreprenadföretaget skulle betala 84 000 kronor i överlastavgift.
Företaget överklagade då till länsrätten.
När företaget kontrollerade lastbilen på en märkesverkstad visade det sig att viktavläsningen inte fungerade på grund av en oxiderad kontakt. Felet borde ha synts som en felkod på den skärm som visar data om luftfjädringssystemet, menade verkstaden.
- Nej, det gjorde det inte, hävdade företaget i Länsrätten.
Länsrätten ansåg att företaget borde ha kunnat lita på det nya viktavläsningssystemet och ändrade Länsstyrelsens beslut.
Men Länsstyrelsen överklagade till Kammarrätten. Det är företagets skyldighet att informera om hur viktindikatorerna fungerar och att de är beroende av att luftfjädringen fungerar som den skall, skrev Länsstyrelsen.
Företaget hade inte visat några bevis för att felen inte skulle ha visats på skärmen för luftfjädringen. Eftersom skärmen för luftfjädringen visade en felkod så skulle man inte ha litat på viktmätarna.
Ansvaret för hur mycket bilen skulle lastas kan då inte läggas på en anonym grävmaskinist utan man borde ha beräknat lasten på annat sätt. En fordonsägare kan slippa betala för överlast om han gör vad som är rimligt för att undvika överlast.
I det här fallet hade företaget inte informerat föraren tillräckligt. Bara det ger anledning att ifrågasätta om överträdelsen skall anses ursäktlig. En annan anledning till att man förlorade var att bolaget aldrig brydde sig om att svara på överklagandet och bemöta Länsstyrelsens uppgifter. Kammarrätten skickade till och med ut ett föreläggande där man bad företaget att svara men det gjorde man inte.
Först efter det att domen i Kammarrätten avkunnats överklagade företaget och begärde att regeringsrätten skulle ta upp fallet. Regeringsrätten har nu sagt nej, eftersom fallet inte anses principiellt viktigt.
Det innebär att en ny rättspraxis etablerats. En åkare måste se till att en chaufför får tillräcklig utbildning för att kunna avgöra om bilens viktmätningssystem fungerar som det skall.