Finnögontröst vid Sättra ängar i Ödeshög, som hyser Östergötlands störta population, runt 10 000 exemplar år 2022.
Höstmorgonen är krispig vid Tokorps naturreservat, en liten bit utanför Stjärnorp vid norra Roxen. I de betade hagarna hörs motorn från röjsågen som får jobba hårt.
– Skötseln ska vara idealisk för arten, det är nummer ett. Men ibland så räcker inte det, konstaterar Therese Åström.
Finnögontröstens starka tillbakagång har tvingat Länsstyrelsen i Östergötland till en mycket sällsynt åtgärd, nämligen att söka dispens för att få samla in frön som senare sås in på platser där arten finns eller har funnits.
Therese Åström poängterar att det egentligen inte är något hon vill syssla med.
– Den här dispensansökan är en absolut sista åtgärd. Det är dyrt och det är inte nåt som vi vill hålla på med på sikt. Vi gör nästan aldrig det här.
Hur dyrt är det?
– Det handlar mest om tiden vi lägger ner. Men vi måste försöka hjälpa till, det är en extrem åtgärd. Lite som hjärt- och lungräddning, säger Therese Åström.
I september besökte hon några utvalda platser i Östergötland och samlade in frön från mogna plantor. Fröna såddes sedan intill de plantorna där fröna tagits, för att öka chanserna att så många frön som möjligt kan börja gro nästa år.
– Jag leker kossa och gör deras jobb. Jag gör allting för hand när jag samlar frön och sår in, berättar Therese Åström.
Hur är möjligheterna att lyckas?
– Jag tror ändå att det ger effekt. Att så in direkt är ju egentligen precis vad som händer naturligt. Det långsiktiga arbetet är att vi får till skötseln och öka arealen lämplig livsmiljö.
Projektet håller på under tre års tid.
– Att så in frön på det här sättet är ett extremt undantag och jag vill poängtera att vi har ett speciellt tillstånd. Det är för att rädda de populationer som håller på att kollapsa. Den anpassade skötseln gynnar dessutom många andra arter.
Finnögontröst finns bara kvar på ett fåtal ställen i Östergötland. 2007 fanns den på 16 lokaler i länet, nu är siffran nere i 8. Arten är fridlyst, man får inte plocka den eller störa på något sätt.
– Den är klassad som starkt hotad på rödlistan och är fortsatt på nedgång. På de få platser där den finns kvar blir den alltmer isolerad genetiskt, säger Therese Åström.
Varför har den blivit så sällsynt?
– Ängs- och hagmarker har försvunnit, 90 procent är borta sedan 1800-talet. Kvar blir bara små frimärken, då blir ju växten känsligare och har svårare att sprida sig.
Men vad har det för betydelse om en enstaka växtart skulle försvinna?
– Hela ekosystemet skulle nog inte kollapsa för att finnögontrösten inte finns här, men den säger nånting. Den är en signal att arterna som finns här inte längre trivs. Jag kommer göra allt i min makt att få den att öka.
Medan många andra växter kan överleva i många år trots varierande skötsel har finnögontröst hårda krav för att blomma.
– Den är en av de första växterna som försvinner när man slutar beta eller att marken växer igen. När det blir skuggande gräs och växter som vissnar och blir som en kompost så tar det bara några år innan den försvinner. Finnögontröst är beroende av att djur går och betar och håller undan vegetationen.
Kontakten med djurhållaren i Tokorp är tät och en förutsättning för att lyckas.
– Jag har till och med fått ner honom på knä för att se på finnögontröst genom lupp. Den kan vara svår att känna igen från andra ögontröstarter, säger Therese Åström och skrattar.