Det visar rapporten "Stadens fattiga - en rapport om Sveriges Stadsmissioner och fattigdom" som de sju stadsmissionerna i landet just har offentliggjort.
Bortom myndigheternas statistik finns ett utanförskap som är större än vad som tidigare varit tydligt.
– Det finns en grupp människor som faller emellan olika offentliga insatser, och de finns inte med i myndigheternas register. Men vi möter dem, säger Lars Linebäck, direktor för Linköpings stadsmission.
Det är människor som egentligen borde ha rätt till stöd, men av någon anledning fungerar det inte.
– De kanske har skuldsatt sig på så sätt att de inte kan få hjälp. De har kanske fått socialbidrag i många år och därmed en helt urholkad ekonomi.
Tidigare när man har pratat om svensk fattigdom har det oftast handlat om att de "fattiga" inte har råd och möjlighet att göra samma saker som andra människor: inte åka på skidresor, inte åka bort på en veckas semester, inte spara till en liten buffert. I välfärdslandet Sverige har alla människor i alla fall mat på bordet och tak över huvudet, har man sagt.
Men så är det inte, konstaterar Fattigdomsrapporten. Det finns en betydande grupp människor som lever under den nivån. Och de är inte de allra fattigaste. Det är EU-migranterna och de papperslösa, de som vistas utan tillstånd i Sverige, och många av dem saknar mat för dagen.
Det är EU-migranterna som är den största enskilda gruppen som får hjälp på Linköpings stadsmission, enligt statistiken. Men siffrorna ska tas med en rejäl nypa salt, det påpekar både rapporten och Lars Linebäck.
– Det är första gången vi har gjort de här mätningarna, säger Lars Linebäck, och de har redovisats väldigt olika. Nästa år ska vi göra mätningar vid tre olika tillfällen, då kommer vi att få mycket mer tillförlitliga siffror.
EU-migranterna har blivit allt fler – räcker resurserna till andra med hjälpbehov?
– Ja! Vi har avtal med Linköpings kommun som ersätter nästan hela personalkostnaden och hälften av kostnaden för mat och kläder till EU-migranterna. Resten får vi som gåvor från insamlingar. Så resurserna tas inte från andra.
Bostadsbristen är ett problem för utsatta i Linköping.
– Det har inte heller med EU-migranterna att göra, utan med att det inte finns någon rörlighet i systemet. Det finns inga lediga bostäder.
Fattigdomsrapporten resonerar en del kring vad begreppet "fattigdom" egentligen innebär. Den statistik som redovisas beskriver framför allt Stadsmissionernas materiella hjälpinsatser till behövande, men också insatser mot ensamhet och psykiska svårigheter är viktiga delar av verksamheten. I Linköping kommer 1 500 människor varje år till Stadsmissionen för att få hjälp.
En form av utanförskap orsakas av oförmåga att klara vardagliga situationer. En av landets stadsmissioner beskriver hur vissa ungdomar som man kommer i kontakt med faktiskt inte kan äta med kniv och gaffel. Den unge lever i en matkultur där man aldrig sitter ner och äter, utan man tar något direkt ur kylskåpet.
– Vi har inte den typen av vardaglig stödverksamhet för barn och ungdomar längre, säger Lars Linebäck. Men vi vet att problemet finns, och att det leder till utanförskap.
Stadsmissionens målsättning är att hjälpa varje människa att ta makten över sitt eget liv, betonar han.
– Vi ska inte ägna oss åt välgörenhet som bara konserverar livssituationen. Vi hoppas att Fattigdomsrapporten ska leda till en mer djupgående diskussion om fattigdom i vårt land. Det är ingen tvekan om att problemen accelererar.