Sprillans nytt och genomtänkt in i minsta detalj tycks det. Utsikt ända till Roxen och innerstan nästan utanför dörren. Musikprofil, spa och hemlagad mat av egen kock. Där har ni Sandrinoparken, Linköpings nyaste äldreboende.
En spjutspets
Det är inte var dag som nybyggda äldreboenden invigs i Linköping, som utförarstyrelsens ordförande Birgitta Rydhagen (MP) sa i sitt – ett av flera – invigningstal.
– Från översiktsplan till detaljplan och arkitektförslag till den färdiga byggnaden, det tar några år, konstaterade hon.
Även om verksamheten startade redan i mitten av januari var det först i går som själva invigningen ägde rum. Superlativen över detta boende var många. Boendet ska bli en spjutspets och ett kunskapscenter för demensvård i Linköping.
Det speciella med Sandrinoparken är vårdfilosofin som kallas individens behov i centrum (IBIC). Alltså mera av vad den äldre själv vill ha. Här ska inte fokus ligga på tid och timmar utan mera innehållet i timmarna, som Birgitta Rydhagen uttryckte det.
"Var lyriska"
För anhöriga är det inget lätt beslut att ta, när det är dags att flytta en släkting från den egna bostaden
– Mamma har alltid sagt ”ni får aldrig ta mig till hemmet”. Det var verkligen inget lätt beslut, säger Paula Malmenlid vars mor bor i Sandrinoparken.
Efter många sömnlösa nätter, då mammans demens accelererat snabbt, bestämde sig Paula för att besöka hemmet.
– Jag och min syster var lyriska när vi gick därifrån, allt kändes så himla bra. Så här borde alla gamla få bo! Första dagen stannade vi kvar och åt lunch med henne och det var som att äta på en bättre restaurang.
Modern har funnit sig mycket väl tillrätta. Bara att ha en egen tvättmaskin och torktumlare och därigenom få känna doften av nytvättat ger henne en härlig känsla, menar Paula.
– Det märks så väl att personalen älskar sitt arbete. De kramar och pysslar om de boende hela tiden. Det roliga är att mamma nu säger ”hur har ni fått tag i den här lägenheten? Här vill jag bo tills jag hamnar på hemmet!”
Stort intresse
Intresset för att jobba här är jättestort, enligt verksamhetschefen Anna-Carin Lindström, och alla erbjuds också – ett projekt som senare ska utvärderas – heltidstjänster. Något som alla utom sju har tackat ja till.
En av talarna under invigningen var Wilhelmina Hoffman, överläkare och känd profil inom demensvård i Sverige, därtill rektor och verksamhetschef för Stiftelsen Silviahemmet. Hon pratade om vikten att få vara den människa man är under hela livet – sjuk eller inte. Hon poängterade att demenskompetens handlar om mer än bara sjukdomen. För det mesta handlar det nästan lika mycket om att ta hand om anhöriga på bästa vis.
I januari var Lars Lundkvist och Olle Andersson några av dem som flyttade in. Båda är än så länge helnöjda. Särskilt det där med musiken faller dessa dansanta herrar i smaken.
Lasse, i sin friskis- och svettiströja, berättar att han gillar att bugga och Olle avslöjar att dåvarande dansstället Grottan i Linköping var stammisställe i hans ungdom.
Orättvist
Sandrinoparken drivs av kommunens organisation Leanlink. Driften gavs som ett verksamhetsuppdrag och upphandlades därför aldrig. Något som Alliansen varit kritisk till. Men kritiken har inget med Leanlink att göra, enligt Fredrik Lundén (M), vice ordförande i äldrenämnden
– Jag vill att alla ska behandlas hyfsat lika och så blir det inte riktigt nu, säger han.
Jämlikheten i vården blir det också si och så med när man majoriteten satsar pengar till heltidstjänster bara i Leanlink och inte till andra utförare. Kostnaden är också högre här, 1 800 kronor per dygn, hävdar han.
– Det är klart att det är bättre att bo där kostnaden är 1 800 än ner mot 1 200 som hos en del andra utförare, säger han.
Med själva Sandrinoparken är han däremot väldigt nöjd.
– Här har blivit ett mycket fint boende. Med högmotiverad personal som kommer att ge fantastisk omsorg. Jag tycker bara att det är synd att en privat utförare inte fick samma chans.