Lägenheten är prydligt inredd med stora växter som hänger ned längs fönstren. Bara i sovrummet finns det en stor hög med rena kläder på golvet, i övrigt ser allt välstädat ut. 

Såsom det ser ut just nu, det är inte alltid såhär?

– Nej. Kläderna som ligger där är tvättade, men högen har legat här länge. Jag behöver stöd i att komma igång med tvätten, sortera och lägga in den. Ibland så lagar jag mat men det händer en gång på hundra år. Då får jag kasta grönsaker. Orken räcker inte till, säger Anna och gnuggar ögonen av stress. 

När Corren träffade Anna Eriksson var hennes hem välstädat och prydligt. Så brukar det inte se ut. Tidigare fick Anna hjälp av ett boendestöd med dagliga sysslor, såsom, tvätt, diskning och att handla i mataffären. I dag har Anna inget boendestöd som hjälper henne.

Foto: Agnes Ganestål

I över 25 år har hon varit utbränd. Om det är hennes adhd eller bipolaritet som orsakat det vet hon fortfarande inte. Men det har varit jobbigt att leva med två diagnoser som tar ut varandra. Det enda hon orkar är en promenad med sin hund. I övrigt är varje dag en kamp för att överleva. Utan ett bra boendestöd är vardagen svår att få ihop överhuvudtaget. 

– Jag kommer inte till skott, jag vaknar, dricker mitt kaffe, ger mat till min hund, sen går vi ut, traskar lite, och så kommer vi hem. Jag lever väldigt isolerat med min hund. 

Anna Eriksson har svårt att ta hand om sin trädgård. När vi träffades i hennes hem för några veckor sedan, plockade hon smultron för första gången på länge.

Foto: Agnes Ganestål

Att få ett boendestöd som fungerar i Linköping är svårt i dag. Det säger Ing-Marie Pettersson och Sandra Bindå, personliga ombud i kommunen. I dag hjälper de 90 personer som på olika sätt har svårt att få ihop sin vardag. Sedan november har de sett en ökning av förfrågningar där personer med en psykisk funktionsnedsättning har eller har haft ett boendestöd som inte fungerat. Det har också varit svårt för personer att få ett boendestöd beviljat. 

– Många tror att boendestödet bara handlar om att få stöd i hemmet med olika sysslor. Men de flesta behöver stöd med att ta kontakt med myndigheter och vården, säger Ing-Marie Petterson. 

Sandra Bindå förklarar att ett boendestöd kan göra en stor skillnad i människors liv. 

– Det skapar en känsla av att klara av saker. Att känna sig stärkt, klara av sina möten och kunna få kontroll över sin situation, vare sig det är ett läkarbesök eller möte på arbetsförmedlingen. Det kanske de inte hade klarat av utan ett stöd. 

Sandra Bindå och Ing-Marie Petterson jobbar som personliga ombud i Linköping. Till ett personligt ombud kan man vända sig till för att få stöd om man har en långvarig psykisk funktionsnedsättning.

Foto: Tania Gazi

För Anna består livet av främlingar som ska hjälpa henne och lära känna henne på nytt. Genom åren har hon haft flera olika boendestödjare som inte har fungerat. Vissa slutar. Andra byter arbetsplats. Snart är det ingen som längre vet vem Anna Eriksson är och vad hon behöver. 

– Jag har ingen susning om vem jag ska träffa nästa gång.

Anna Eriksson har varit utbränd i över 25 år och är diagnostiserad med adhd och bipolär sjukdom. Hon har svårt att klara av att göra dagliga sysslor. Innan hon blev utbränd var hon en väldigt aktiv person.

Foto: Agnes Ganestål

Förra sommaren införde Linköpings kommun nya riktlinjer som visar att en person kan få ett boendestöd beviljat i sex månader. Efter dessa månader måste man göra en ny ansökan. För Anna är oron att byta ut boendestödjare stark och hon vet inte om hon orkar ansöka om en ny person som ska komma in i hennes liv igen. 

– Det är vansinnigt. Det skapar en oro, ångest, osäkerhet, och otrygghet. För vad händer efter de här sex månaderna? 

Det enda Anna Eriksson orkar att göra om dagarna är att promenera med sin hund. Hon orkar inte med något annat.

Foto: Agnes Ganestål

Angelica Freeman, tillförordnad avdelningschef på vuxen och socialförvaltningen i Linköping, förklarar att kommunen införde riktlinjerna för att kvalitetssäkra att boendestödjare ges till personer som verkligen är i behov:

– De har en uppföljning efter tre månader, för att vi ska se om de har uppnått sina mål inom sex månader. Om de fortfarande är i behov av hjälp, så gör de en ny ansökan. Får man ett beviljande, fortsätter insatsen precis som förut.

Linköpings personliga ombud riktar stark kritik mot riktlinjerna och menar att besluten är för korta och gör det svårt för personer att få ett bra boendestöd på lång sikt. Utan rätt hjälp befarar de allvarliga konsekvenser:

– Om de inte reder ut sin egna livssituation är det stor risk att det blir tvångsåtgärder för att de far illa, säger Sandra Bindå. 

Det tar flera dagar för Anna Eriksson att plocka ur diskmaskinen.

Foto: Agnes Ganestål

I Annas kök är diskmaskinen proppad med tallrikar, glas och skålar. 

– Jag orkar inte plocka ur diskmaskinen. 

Vissa tänker att det bara är att göra det? 

– Det är inte bara att göra det. Mina dubbla diagnoser gör det svårt. Tiden försvinner och det blir panik för att disken ligger kvar. När jag hade min boendestödjare så visste jag att det inte gjorde något om disken inte blir urplockad, för att jag kommer få hjälp. Det var en trygghet.