Anonymt och smaklöst på Wahlbecks

En lunch på Wahlbecks känns märkligt anonym. Fem minuter efter att vi lämnat lokalen minns vi varken hur den såg ut eller hur maten smakade.

Linköping2009-03-05 00:00

I Wahlbecks Företagspark med adress Westmansgatan 45 B ligger Wahlbecks restaurang. Byggnaden är anonymt mörk. Invändigt möts vi av ett slitet linoleumgolv i grått. Vi får en känsla av ödslig skolmatsal trots gröna dukarna på borden, gardinkapporna över de många fönstren och de konstgjorda små blommorna i sina krukor. Kryssrutiga spaljéer av institutionstyp skiljer hopställda bord åt.

Lunchgästerna går längs en brickbana, med utsikt över tillagningsköket, och lägger själva för sig av dagens lunchalternativ. Viss vägledning vid förfarandet får vi av den trevlige mannen på andra sidan disken. Kassan är sista station före salladsbordet som bjuder på ett fräscht och hyggligt utbud men flera av ingredienserna har konservprägel.

Tre lunchalternativ erbjuds dagligen.

Hemlagad raggmunk med stekt fläsk och lingonsylt smakar bra med gott knaprigt fläsk. Raggmunkarna kanske lite för feta, de ger ifrån sig stekfett vid litet tryck med gaffeln.

Tomat-, oliv- och fetaostgratinerad fisk flyter i ett smaklöst hav av vit sås med en möjlig tendens till fetaostsmak och ett glädjande tugg i några oliver. Till detta en klassiskt restaurangförberedd potatis med en tunn, elastisk och småtorr hinna innan man kommer in i den förkokta potatiskroppen.

Panerad fisk med Rhode Island sås är av industrisnitt och har en torr, kraftig panering med en i dubbel bemärkelse död fisk innanför.

Behållningen av stekt kycklingfilé med oliv- och paprikasås, tzatziki och potatis är den välsmakande tzatzikin. Kycklingfilén är obestämt långfibrig, elastisk och smaklös.

Efterrätten, som är överkurs på lunchen, är en nostalgitripp till 50-talets konserverade fruktcocktail, päron- och persikohalvor i "heavy syrup". En gång i tiden lyxsmask som avslutning på barndomens festliga lördagsmiddag. Då med en klick vispgrädde - så icke här.

Vi inser att det inte är någon dans på rosor att driva lunchrestaurang på den i sammanhanget lite udda adressen. Men själva grunden för en restaurang är ändå maten och miljön och där misslyckas tyvärr Wahlbecks restaurang trots sina goda ambitioner med utbudet. Det behövs en inredningskunnig för miljön och en smakkunnig till köket. Dagens tillstånd ger oss ingen anledning komma tillbaka, trots det låga priset.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!