Antikrally på Bomässan

Det började med en lektion om antikviteter. Alla de hundra platserna var upptagna. Alla lyssnade spänt. Skrattade. Men när Lamm sa något om att vi alla har mycket skit därhemma och att det inte alls handlar om antikviteter, ja då föll underläppen på en del minsann.

– I hemmen finns mycket hyllvärmare och samlarföremål sa han. Men det finns unika saker.

Men Peder Lamm, hur kan du veta allt om antikviteter och gamla saker?

– Men å andra sidan vet jag inte ett dugg om idrott, hade ingen aning om att jag just nu står på LHC:s hemmais.

För Peder började intresset för gamla saker redan under studietiden. Kokade kaffe och sprang ärenden som 15-åring på Bukowskis, där han stannade kvar i många år. Numera reser han runt i landet och värderar saker åt folk.

Har folk stora förväntningar på sina föremåls värde som kan innebära att de är rika?

– Alla har det. Men man måste skilja på ett värde, kanske ett personligt värde och ett försäljningspris. Under mina 25 år som jag har värderat folks saker så är genomsnittspriset på grejorna en pizza plus en stor stark.

Men då och då upptäcker han unika saker. Som den där gången då en mjölbyman ville få sin vas från Kosta Boda värderad. Det var en tung sak, signerad Lindeberg.

– Familjen använde den tydligen för att tynga ner laxen på skärbrädan, men jag värderade den till 200 000 kronor skrattar Peder.

Ska man vara sin egen antikexpert gäller tre saker: Unikt exemplar, handgjort eller statusföremål. Var prylen ett statusföremål då, för länge sedan, ja då kan man räkna med samma sak i dag.

– Köp grejor från 1800-talet nu, de är billiga, utropar Lamm.

Först ut för värdering var Ann-Sofie Johanssons akvarell med stockholmsmotiv, knappt hundra år gammalt. Peder Lamm värderade den till 600 kronor men påminde om att den borde ramas om med syrafri papp. Eller åtminstone hänga mörkt.

– Jag ville bara på den värderad och priset var väl förväntat, sa Ann-Sofie.

Kristina Edlind från Linköping fick reda på att hennes såskopp i silver var värd 2 800 kronor och gjord av smeden med signaturen SM år 1765 i London. Hon blev nöjd och lade ner den fina koppen i handväskan igen.

Titus Johansson kom släpande med en kopparkliché på 19 kilo. Den visar åar och vattendrag. Högt kilopris då den värderades till 7 000 kronor.

Helena Ilefors från Vreta Kloster hade batongen i högsta hugg, eller åtminstone i handväskan. En gåva från pappa. Batongen kom från England och bars av en polisman vars namn står ingraverat. Värde: 3 000 kronor.