- Jag tycker det är roligt att pyssla och tillverka mjuka saker. Min hobby är att måla i akvarell och göra tygapplikationer, säger Eva Lundell.
För en tid sedan blev hon nominerad till tävlingen "Sveriges bästa granne" på sajten grannar.se. På söndag avslutas omröstningen och den 1 december utses vinnaren.
- Om jag blir vald kommer prispengarna väl till pass. Det finns en hel del att göra på huset. I höstas hörde jag knackningar i huset, och såg att en fågel gjort ett stort hål i ytterväggen. Hålet i väggen har jag nu lagat tillfälligt med hönsnät och locket till en sillburk, säger hon.
Eva Lundell, som arbetat som speciallärare på Ånestadsskolan, gick i pension för elva år sedan. Vid det tillfället, och även senare vid högtidsdagar, bar hon en egenhändigt tillverkad hatt.
- Det är så bra med hattar för då slipper man göra sig fin i håret.
Hon tycker att grannsämja är något att värna om. På Poppelvägen, där hon bott i KB-villan sedan 1964, känner hon de flesta grannar och är god vän med många. Framför allt har Eva blivit som en extramormor för grannens barn, Jakob och Signý.
- Jag har lärt känna barnen sedan de var små. Jag sitter barnvakt ibland, och bjuder familjen på middag. Någon gång om året övernattar barnen här och då grillar vi något gott i öppna spisen. Barnens önskemeny i år är revbenspjäll, säger Eva.
När Evas barnbarn, som bor i Stockholmstrakten, kommer till Linköping brukar alla barnen leka tillsammans hela dagarna. Men det gamla dockskåpet från mitten av 1800-talet får ingen röra. Bara titta på och beundra.
- De äldsta delarna i dockskåpet har tillhört min mormors mormor. Sedan har det byggts på av olika generationer.
Goda grannar hjälper varandra. Det inte Eva klarar av kan grannen ofta fixa, som att reparera gräsklipparen, installera datorn eller byta lampa i badrummet.
- Det handlar om att ge och ta. Men det är bara roligt att hjälpa till och känna sig behövd, säger Eva.
I slutet av 1940-talet startade Evas mor en syjunta, där man bytte tjänster, en form av marknadsplats för hemnära tjänster som finns i dag.
- Hemmafruarna gjorde en fin insats på den tiden. Jag minns att syjuntan fick ett pris i en veckotidning. Prissumman var på 500 kronor, och det var mycket pengar på den tiden.
"Det handlar om att ge och att ta. men det är bara roligt att hjälpa till och känns sig behövd.", ett typiskt uttalande av Eva Lundell.