– Skäggetorp härjas fortfarande av bränder och skadegörelse. Vi vill påminna om den rörelse som Arash satte igång, säger Benjamin Imamovic projektledare vid Allaktivitetshuset.
Drygt ett år har gått sedan Arash Sharafadin omkom. På ett bord i ett av husets rum lyser ett stort hjärta i grön, blå och röd mosaik. Tvärs över hjärtat står det "Kärlek och respekt" med stora bokstäver. Budskapet kommer från ett brev som Arash Sharafadin skrev till polisen efter sina första och enda sex månader i häktet. Där väcktes många nya tankar hos honom och han bestämde sig för att bryta upp och börja om. Brevet avslutar han med "kärlek och respekt".
– Vi älskar honom fortfarande. Det är svårt att acceptera att han är borta, säger Benjamin Imamovic.
Bränderna kan inte längre förknippas med Husby eller någonting annat, menar han.
– Nu är det ingen som fattar varför det händer längre. Det var precis det här Arash jobbade för att förändra, säger Benjamin Imamovic.
En plastlåda full av kakel i olika färger står bredvid det nästan helt färdiga konstverket. Verktyg och skärvor ligger utspridda. Lugn efter skaparstorm råder och konstnären Anna Viklund, från Uppsala, lägger tillsammans med Almir Ramovic, en av deltagarna i mosaikverkstan, de sista bitarna på plats.
Att de valde att göra ett hjärta var helt enkelt för att det handlar om kärlek.
– Han hjälpte oss med mycket, fanns där i alla väder, säger Almir.
Totalt har tolv personer, tjugofyra händer, pusslat ihop mosaiktavlan som snart ska cementeras fast på Allhusets tegelfasad.
Först tejpas alla bitar ihop. Sedan måste hjärtat skäras i tre delar innan den kan monteras. Det är för tungt att lyfta hela på en gång, förklarar Anna Viklund och vänder sig sedan till Almir och ber om hjälp med att blanda cement.
För Benjamin Imamovic var det en självklarhet att hedra Arash Shafadin i samband med ettårsdagen av hans bortgång. Han hittade Anna Viklund på nätet och kontaktade henne. Det är första gången hon är i Linköping men det är inte första gången hon gör konstverk i grupp.
– När man gör konst tillsammans blir det så himla bra. Det kan verka svårt men det är det faktiskt inte, säger hon.
De började med att göra en skiss och diskuterade färgval och former.
– Deltagarna tror inte att konstverket kommer få sitta ifred. "Det här är Skäggetorp" sade flera. Men det tror jag. Det är en grej om någon utifrån kommer och sätter upp ett konstverk, en helt annan om grannen eller bästisen varit med och gjort det, säger Anna Viklund.