Emil Pettersson står med händerna i fickorna när han berättar om sina problem med arbetsförmedlingen. Det är tydligt att han är upprörd, men han talar lugnt och sakligt.
- Jag är inte ute efter någon särbehandling. Jag vill bara att det ska komma fram. Det måste ju vara fler än jag som drabbats, säger han.
Problemen började i månadsskiftet juni-juli. Den tjugoårige Emil Pettersson hade nyligen praktiserat hos en elfirma som ville anställa honom. Det enda som krävdes var en speciell el-behörighet. Han frågade sin handläggare på arbetsförmedlingen om de kunde hjälpa honom.
- Han sade att det lät som ett bra alternativ. Det enda jag behövde var ett intyg från arbetsgivaren att jag skulle få anställning efteråt, och det hade jag. Han skulle höra av sig, sade han, säger Emil Pettersson.
Sedan hände ingenting. Emil Pettersson försökte då själv få tag på handläggaren genom att ringa och skicka epost. När han till slut fick tag i handläggaren så lovade denne att återkomma.
Men dagarna gick utan att någon hörde av sig.
Till slut blev Emil Pettersson och hans potentiella arbetsgivare så trötta på att bli ignorerade att de själva knallade iväg till arbetsförmedlingen.
- Vi gick raka vägen upp till hans rum. Han blev väldigt paff, och kom med en massa ursäkter om varför han inte hört av sig, och att han skulle ta tag i det, berättar Emil Pettersson.
Men tiden gick, och ingen hörde av sig. Det blev augusti och Emil ringde igen.
- Då sade han att han skulle prata med någon om det och ringa tillbaka om en halvtimme.
Ingen ringde.
Till slut kunde inte arbetsgivaren vänta längre utan anställde en annan person. Utbildningen som Emil Pettersson skulle gå på började i slutet av september.
Förra onsdagen fick han äntligen tag i sin handläggare.
- Han sade att han hade tänkt ringa mig, och att han skulle ta tag i det nu och ringa under torsdagen.
På torsdagen väntade Emil Pettersson på besked. Det kom inget.
- Då ringde jag honom och fick höra en inspelad röst som sade att han återkommer i morgon. Då fick det vara nog tänkte jag.
- Det jag är mest förbannad på är att om jag missar ett möte så blir jag utslängd ur kassan med en gång, men de kan göra som de vill. Det är som att de inte tar det på så stort allvar. Nu har jag mist det här jobbet, säger han.
Chefen för arbetsförmedlingen i Linköping heter Monica Ståhl. När hon får höra om Emil Petterssons besvär låter hon upprörd.
- Det får inte gå till så här. Man ska sköta sina kontakter, det är ju vanligt hyfs. Våra handläggare är oerhört upptagna, så ofta kan de inte svara i telefon, men om man har lovat...
Är det rimligt att den arbetslöse måste komma i tid på alla möten när ni kan bete er som ni vill?
- Att få ersättning är förenat med vissa krav. Bland annat att man ska hålla kontakten med sin förmedlare och komma på de datum som man kommit överens om. Men det ska ju fungera åt båda hållen.
Vad kommer det här få för konsekvenser?
- Det kan jag inte svara på så här. Men jag kommer naturligtvis att prata med handläggaren. Vad jag vet så är det inte speciellt vanligt att folk har svårt att få tag i sin förmedlare, men man har möjlighet att byta förmedlare.
Fotnot: Efter att Corren pratat med Monica Ståhl så tar det en timme för arbetsförmedlingen att ringa upp Emil Pettersson. De lovar att se över vad som hänt i hans fall.