Så var det dags igen. Nästa vecka skuttar barnen ut på grönbete efter ett avslutat skolår. Varje år uppstår diskussionen om var skolavslutningen ska hållas, i kyrkan eller på annan plats.
Många av oss är uppvuxna med traditionen att fira avslutning i kyrkan. När jag gick i lågstadiet sjöng vi dessutom morgonpsalm till gnällig orgel, vi bad bordsbön och på skolavslutningen predikade prästen och välsignade oss innan vi gick ut på sommarlov.
Så är det inte längre, och ska inte heller vara, enligt svensk lag.
Ändå vill många, av tradition, fira avslutning i kyrkan.
I väldigt många kyrkor hålls högtiden där, men på andra håll, firas den inte i kyrkan. Varför?
Sekularisering
Svaret står att finna i relationen mellan stat, utbildningsväsende och kyrka. Kyrkans roll har förändrats från att under medeltiden starta de första skolorna i Sverige, till att bli en statskyrka under reformationen och för att för tolv år sedan bli ett trossamfund skilt från staten.
Processen, som skett i hela västvärlden, kallas sekularisering, förvärldsligande.
I Sverige togs katekesundervisningen bort 1919, därmed behövde barnen inte längre lära sig det kristna budskapet utantill. Femtio år senare ersattes kristendomsundervisningen av religionskunskap och den sekulariserade skolan var ett faktum. Numera har kyrkan inget med undervisningen i skolan att göra. Barnen får lära sig om religioner, men de ska inte läras upp till goda kristna, muslimer, judar, buddhister eller hinduer, i skolan.
Enligt lagen
Svenskt utbildningsväsende har alltså varit en statlig angelägenhet, skild från kyrkans inflytande, i decennier. Utbildningen har varit icke-konfessionell, alltså inte knuten till något speciell tro, lika länge.
När riksdagen antog den nya skollagen 2010 var det ingen nyhet att skolan var icke-konfessionell. Nyheten är att det slogs fast i lag, istället för att tidigare ha framkommit i läroplaner.
Enligt lagen ska ingen elev behöva delta i en religiös akt av något slag på skoltid. Undantag finns bara för religiösa friskolor. Undervisningen i sådana friskolor ska visserligen också vara fri från religiositet, men på raster, utflykter och avslutningar får religiösa inslag finnas. En nyhet, och en skärpning sedan lagen trädde i kraft den 1 juli 2011, är att sådana tillfällen inte får vara obligatoriska.
Sekulariseringen har egentligen inte så mycket med andra religioner att göra, utan snarare med att religionen inte är lika viktig för oss längre. Om skolan skulle ha religiösa inslag, är det inte bara ett eventuellt problem för föräldrar och elever som bekänner sig till en annan tro, utan ett minst lika stort problem för dem som inte bekänner sig till någon religion alls.
Humanisterna tar exempelvis avstånd från religion och har en sekulär livsåskådning.
- Alla ska vara välkomna på en skolavslutning även de som inte bekänner sig till kristendomen, anser därför Adam Lagerqvist, ordförande för Humanisterna i Linköping.
Han har inte några större problem med att skolavslutning firas i kyrkan, så länge där inte firas gudstjänst.
Gudstjänst problemet
För en muslim, berättar imam Mahmoud Khalfi, behöver det inte heller vara några problem att låta barnen gå till kyrkan för att fira skolavslutning. Problem uppstår om det där hålls en gudstjänst.
Han är ansvarig för utbildningsenheten i Islamiska förbundet och kan inte tala för alla muslimer, men islam förjuder inte besök av andra heliga platser, säger han. Tvärt om, berättar han, besöker många muslimer kyrkor och kapell för att be. Däremot ska en troende muslim inte delta i annan gudstjänst.
Inte heller för judarna behöver det vara ett problem att låta sina barn delta i skolavslutning i kyrkan.
- Vi har inget emot att våra barn får ta del av svensk kultur och tradition, meddelar John Gradowski, talesperson för Judiska centralrådet.
Upp till varje församling
Det är ett faktum att vi har ett mångkulturellt samhälle och att skolan är till för alla. Det är också ett faktum att riksdagen antagit en lag som inte tillåter skolan att bedriva verksamhet med religiösa inslag. Rektorn på skolan är ansvarig och kan välja att inte samverka med kyrkan..
Till sist är det också ett faktum att kyrkan, för många kristna, är en plats där det hålls gudstjänst. Dilemmat uppstår alltså då skolans uppdrag möter kyrkans.
Stiftsadjunkt i Linköpings stift Mats A Sverker förklarar varför kyrkans dörrar öppnas för skolan i vissa församlingar och varför det inte går i andra.
- Svenska kyrkan är en demokratisk organisation där varje församling har långtgående självbestämmande. Det är alltså upp till varje församling att bestämma hur man vill göra.
Det hade varit enklare, säger han, om stiftet hade kunnat peka med hela handen. Men så är det alltså inte. Något påbud har därför inte utfärdats uppifrån.
"Glädje att de kommer"
På stiftets hemsida informeras om vad skollagen säger och hur den tolkats av Skolverket. Om man vill leta efter kyrkans ståndpunkt i frågan, kan den hittas i ett pressmeddelande återgivet på samma sida. Här citeras Boel Hössjer Sundman, samordnare för kulturarvsfrågor i Svenska kyrkan.
"Musiken, stämningen och platsen är en omistlig del av kulturarvet som både medborgare födda i Sverige och i andra länder ska få ta del av."
Kyrkoherde i Skeda-Slaka församling i Linköping delar hennes åsikt. I samfällighetens tre kyrkor, Skeda, Slaka och Lambohov, hålls skolavslutningar i slutet av veckan.
Kyrkoherden heter Göran Häggström.
- Vi är förstående till skolans riktlinjer och har respekt för deras högtid. Vi tycker att det är en glädje att de kommer till kyrkan, säger han.
Men är det inte svårt att i sin egen kyrka inte få be en bön med de församlade eller ens välsigna dem?
- Nej, vi tänker inte så, man får helt enkelt acceptera reglerna. Kyrkorna är allas egendom, vårt gemensamma arv.
Vill inte bakbindas
Margreth Gårdelöf är kyrkoherde i Vikingstad församling. Hon har en annan övertygelse. I slutet av maj publicerade Corren en insändare där hon ifrågasätter hur Skolverket kan tillåta sig att bestämma vad som får sägas och inte sägas i kyrkan.
"Kommer man in i en kyrka är det kyrkans regler och traditioner som gäller. I kyrkan ber man. Eller åtminstone leds man i bön. I kyrkan får man välsignelsen - vare sig man vill eller inte. I kyrkan sjungs psalmer vare sig man sjunger med eller inte. I kyrkan predikas om Jesus Kristus både för dem som lyssnar och de som slår dövörat till."
Sedan hon skrev insändaren har hon fått ett tjugotal mejl från föräldrar som är upprörda över att hon inte kan tänka sig att avstå från bön och välsignelse.
- Jag kan inte låta mig bakbindas av Skolverket. Kyrkan måste få vara kyrka och det innebär att allt här handlar om att lovsjunga Gud. Kyrkklockorna ringer, Kristus finns på ett krucifix, psalmen vi sjunger är en bön i sig. Jag tänker att detta är kyrkans innersta väsen, det är en helig plats. Den kan inte bara vara en vacker byggnad, säger hon.
I år gör Margreth Gårdelöf ett undantag. Hon har lovat att barnen i Västerlösa skola att hålla avslutning i kyrkan. Den anpassas till skolans regler. Det gör hon för att skolan ska läggas ned och detta är dess sista avslutning. I de övriga fem kyrkorna genomförs inga avslutningar. Däremot kommer en saommarlovsgudstjänst att genomföras i Rappestads kyrka på kvällen, utanför skoltid och till den är alla välkomna som vill.
En sådan gudstjänst, som hålls i anslutning till en mer världslig avslutning på annan plats, har blivit en allt vanligare kompromiss för de präster som inte kan göra avsteg från sin övertygelse att kyrkan är en plats för gudstjänst.