- I slutänden kan vi få se löneökningar över industrins, men också skärpta krav på begränsningar i konflikträtten, tror Anders Kjellberg.
Han är docent i sociologi vid Lunds universitet och forskare vid Arbetslivsinstitutet. Till hans forskningsområde hör bland annat fackföreningar, partsrelationer och arbetsgivarorganisationers kulturer och strategier.
- Det är första gången som Svenskt Näringsliv försökt stoppa ett avtal som parterna var överens om, säger han och syftar på turbulensen kring Svensk handels uppgörelse med Handelsanställdas förbund.
Senast något liknande inträffade var i mitten av 90-talet. Då fick arbetsgivarna inom skogsindustrin skarp kritik från SAF (Svenska arbetsgivareföreningen, i dag ersatt av Svenskt Näringsliv) för att man gått med på löneökningar som var större än övriga industrins. Händelsen bidrog till att SAF ansåg sig tvingat att tills vidare släppa tanken på renodlat decentraliserade avtal och i stället förstärka samordningen i sin organisation.
- Svenskt Näringsliv har gjort klart att arbetsgivarsidan nödgas ha en kartellfunktion för att möta LO-förbundens samverkan, säger Anders Kjellberg.
Och i årets avtalsrörelse har LO lyckats prata ihop sig bättre än på många år, menar han och pekar på enigheten kring jämställdhetspotten.
Anders Kjellberg tror att detta lär hjälpa såväl Kommunal som Hotell- och restaurang att få igenom sina avtalskrav. Fackförbundens medvind förstärks av att arbetsgivare på flera håll ser höjda löner som ett sätt att underlätta framtida rekrytering när de stora pensionsavgångarna kommer. Inom kommunerna finns nu gott om pengar och i näringslivet spelar den gynnsamma konjunkturen facken i händerna.
- Dessutom har kunskaps- och kompetenskraven ökat inom många låglönebranscher. Det är ganska uppenbart att det motiverar höjningar.
Samtidigt kan höga lyft här innebära påfrestningar på LO:s samordning.
- Nu menar IF Metall att tjänstemännen utanför industrin inte får följa efter med löneökningar över industrinormen. Gör de det krymper inte avståndet mellan de lägst avlönade områdena och de bättre betalda. Dessutom riskerar man att få prisstegringar som äventyrar det svenska näringslivets konkurrenskraft.
Och regeringens budget gör inget för att bromsa en utveckling i den riktningen. Snarare tvärtom menar Anders Kjellberg.
- Kommunals Ylva Thörn sade nyligen att när man lägger en budget som gynnar höginkomsttagare, kan man inte kräva att låglönefacken ska vara återhållsamma.
Parterna i svensk avtalsrörelse har accepterat att industrin ska vara löneledande. För första gången sedan 1997 sätts nu den principen på prov.
- Om lönerna drar iväg på andra områden och industrins arbetare och tjänstemän själva spränger normen genom att kompensera sig med löneglidning, då framstår industriavtalet från -97 inte längre som någon succé.
Anders Kjellberg påpekar också att en sådan utveckling kan få Svenskt Näringsliv att skärpa kraven på förändrad arbetsrätt.
- Framför allt anser arbetsgivarna att konflikträtten måste begränsas. Man hävdar sedan flera år att facken i Sverige är alltför starka och att detta måste rättas till genom förändrad lagstiftning.
Det är inte heller omöjligt, menar Anders Kjellberg, att anställda åter börjar ta till vilda strejker som en missnöjesyttring i förbund som känner sig förfördelade.