Sedan 24 mars dagar har de varit på gående fot, Li Törnblom och Lina Strannegård, och 18 april ska de vara framme i Malmö. Båda studerar Recycle design – en återbrukskurs på Eskilstuna folkhögskola – och blev ambassadörer för fairtrade i höstas.
– Vi gör det här för att det i grunden handlar om mänskliga rättigheter. Vi vill uppmärksamma människor på att ett litet val kan bidra till stora förändringar, säger de.
De två bananerna står utanför Fair trade shop på Storgatan i Linköping. Butiken, som funnits i drygt 15 år, drivs av Linköpings förening för rättvis världshandel och allt arbete sker helt idéellt.
Syftet är att försöka påverka arbetsförhållande för producenter, särskilt små producenter i Afrika, Asien och Latinamerika, berättar Marina Jonsson och passar på att slå ett slag för World fair trade-dagen 9 maj.
Intresset för fair trade går lite upp och ner, tycker hon och Per Hellman som också är aktiv i föreningen.
– Framför allt är det kring jul som intresset för varorna i butiken är som störst, säger han.
I butiken finns ett litet, men välvalt sortiment av bland annat kaffe, te, kakao, råsocker, sylt och chokladkakor från små producenter runt om i världen.
Men det här med fairtrade är inte helt enkelt och – visar det sig – inte heller riktigt samma sak. Det finns fairtrade, med den välkända symbolen, och så finns det fair trade med fokus på de små producenterna.
Kan man vara säker på att det gör någon nytta att handla fairtrademärkt?
– I alla fall kan man vara helt säker på att man gör större nytta genom att köpa det märkta än att köpa utan märkning, säger Li Törnblom.
Det kostar på att vara gående banan, det sliter skor och så drabbas man av ett och annat skavsår, säger tjejerna med ett skratt. Just skoskaven går förhoppningsvis över med tiden. Av mera bestående karaktär blir de banantatueringar som tjejerna får med sig som ett minne från Linköping.