Alla barn i alla familjer antar olika roller under uppväxten. Men i den dysfunktionella familjen brukar rollerna var mer fasta och utvecklas till en sorts överlevnadsstrategi.
För att överleva med minsta möjliga smärta och hitta en egen tillvaro i familjen skaffar sig barnen en egen roll där de känner sig betydelsefulla och får uppmärksamhet. Omedvetet hjälper de familjen att hålla balansen, men till ett högt pris. För att överleva anpassar de sig och utvecklar olika försvar. Ibland utvecklas psykosomatiska symtom. Kroppen reagerar med huvudvärk, illamående eller ont i magen.
Så här känner du igen de fyra vanligaste rollerna, och kan stötta barn som fastnat i dem:
Hjälten - den duktiga
Hjälten är ett duktigt barn och hjälper till med många praktiska sysslor i hemmet. Hon/han städar, diskar, lagar mat och tar hand om och värnar om småsyskon. Barnet är ansvarsfullt och har alltid mycket att göra och planerar allt som ska skötas om. Att vara mammas mamma eller pappas pappa när man är liten är tungt och det blir inte mycket tid att vara barn.
Hjälten får ofta bekräftelse för att hon/han är duktig och ansvarsfull, men har innerst inne ett stort behov av att bli bekräftad utan att ha presterat något. Hjälten behöver få hjälp med att vara barn och leka.
Rebellen - den som bråkar
Rebellen orsakar ofta kaos i sitt eget liv och i sin omgivning, både i hemmet och i skolan. Barnet agerar ut sin vrede, sorg, hjälplöshet och drar uppmärksamhet från familjen och dess problem genom att själv hamna i svårigheter. Rebellen kan börja skolka, begå brott och börjar ofta missbruka tidigt. I den dysfunktionella familjen är det främst rebellen som syns i samhället eftersom barnet väcker uppmärksamhet och är i behov av professionell hjälp. Ibland förväxlas rebellens symtom med till exempel adhd.
Stötta barnet genom att avleda från situationer som medför bråk och kaos. Bygg upp ett förtroende och bekräfta barnet genom att berömma när han/hon gör bra saker. Rebellen behöver stöd i att stärka sin självkänsla och att slappna av.
Den tysta - det osynliga barnet
Det tysta barnet anpassar sig till sin omgivning så mycket att hon/han nästan inte märks. Barnet hänger bara med på allt, det varken hindrar någon eller ingriper i familjen. Det osynliga barnet håller sig för sig själv, föräldrar och lärare lägger inte märke till barnet som helt enkelt isolerar sig.
Stötta genom att se och bekräfta barnet ofta. Det tysta barnet lär sig att stänga av sina känslor, barnet behöver därför hjälp att definiera olika känslor (glädja, oro, ilska, ledsenhet). Det är viktigt att barnet inte isolerar sig, barnet behöver stöttas i att delta i lekar. Leken är viktig för att barnet inte ska stänga av sitt känsloliv och kunna utveckla sin kreativitet.
Clownen - den som medlar
Clownen vill att alla ska vara glada, må bra och vara vänner. Familjen vänder sig ofta till detta barn då de har konflikter. Barn med denna roll rycker in när det behövs och får alla att skratta, men blir aldrig tagen på riktigt allvar. Barnet har svårt att tänka på sig själv och gömmer sig bakom en clownmask.
Stötta barnet genom att avlasta ansvaret för att alla ska må bra och vara glada hela tiden. Ta barnet på allvar och jobba med känslor, främst de känslor som inte har med glädje att göra. Försöka att bryta clownmönstret på ett sätt som stärker barnet.
Källa: Åtvidabergs kommun