Krögaren och entreprenören A P Andersson var i mitten av 1800-talet en välkänd profil i Linköping. Han drev flera etablissemang i staden och var Linköpings okrönte restaurang- och nöjeskung.
Vår stad
Invid Bokhållaregatan lät han byggmästare K A Forssén uppföra en två våningar hög byggnad inredd till restaurang och hotell. Andersson bekostade även anläggandet av en trottoar invid sin fastighet såväl längs Ny- som Bokhållaregatorna.
Försommaren 1855 stod allt klart. I annonser kungjordes att verksamheten skulle kallas för Drufvan och att det där skulle serveras vällagad mat och goda viner. Enligt annonserna erbjöds såväl enklare måltider som exklusiviteter som rysk kaviar, ostron och färsk hummer.
Under tegelvalven i källaren inreddes en vinbutik där såväl utländska som av Bonn producerade viner såldes. Hans egen så kallade Hästskopunch var särskild efterfrågad.
Anläggningen hade också ett antal hotellrum. Eftersom det ännu skulle dröja 17 år tills järnvägen togs i drift fanns det stall för gästar hästar och vagnar på innergården. Där låg även vedbodar, avträden samt ett brygghus och en bagarstuga. I ett annex mot Nygatan iordningställdes en enklare servering som kallades Sotarkrogen.
Andersson övertog med åren en rad etablissemang i Linköping och blev stadens nöjes- och restaurangkung. Genom att förvärva ensamrätten till spritförsäljningen i Linköping kunde han bygga upp en betydande förmögenhet.
A P Andersson var en välkänd profil i staden. Han var lång och kraftigt bygd. De sades att hans mage aldrig haft någon känning av ransonering. Han bar oftast plommonstop och en förgylld krycka. Dagens Nyheter beskrev Bonn som en källarmästare i den stora stilen, vräkig och vårdslöst frikostig. På annandag jul lär han brukat bjuda Linköpingsborna på smörgåsbord varvid såväl champagnen som brännvinet flödade. ”Sup I, jag betalar” var, enligt DN, då hans valspråk.
A P Andersson avled som en förmögen man 68 år gammal i februari 1886. I sin runa skrev Östgöten att Bonn hade såväl ett gott huvud som ett gott hjärta samt att hans affärsblick hade en ovanlig skärpa. Genom åren hade Bonn gått i borgen för en rad personer liksom stöttat behövande med pengar.
Krögaren A P Anderssons Hotell Drufvan på Bokhållaregatan stod färdig försommaren 1855. På 1920-talet kallades verksamheten för Centralbuffén. Byggnaden revs 1930.
Efter att Drufvan bytt innehavare ett antal gånger övertog Johan Blomberg i början av 1920-talet restaurangverksamheten och gav det namnet Centralbuffén. Den lades ned 1927. Tre år senare revs den byggnad Bonn uppfört.
I bottenvåningen på Centralbuffén fanns dels den finare första klassens matsal, dels den enklare tredje klassens matsal. Den senare, som syns på fotot, fungerade även som café.
Minnet av A P Anderssons restauranger var dock så levande för Linköpingsborna att redan på nyåret 1928 gavs en då nyuppförd restaurang i hörnan av Å- och Platensgatorna namnet Druvan.