Carmine visar väggen som ska öppnas upp till lokalen intill.
Carmine Arricale pekar engagerat på väggen som täcks av olika sorters pasta och olivoljor.
– Här ska vi öppna upp till lokalen intill där vi fortsätter inreda med samma gammeldags italienska stil.
Det är fyra år sedan han öppnade delikatessbutiken Det goda från Italien på Tannerforsgatan i centrala Linköping. På närmare 40 kvadratmeter finns alltifrån pasta och konserverade tomater till marmelader och balsamico.
När väggen slås ut till lokalen intill, där det legat flera klädbutiker på senare år, får han nästan 200 kvadratmeter till sitt förfogande.
Carmine visar var den långa disken ska stå i den nya lokalen han tar över. En öppning i väggen ska binda ihop den nya och gamla delen. Han går från cirka 40 till 200 kvadratmeter.
Det blir betydligt större, hur känns det?
– Lite pirr i magen. Men samtidigt har jag alltid tyckt om utmaningar och vill testa nya saker. Det ger mig glädje.
I stora drag fortsätter han med samma typ av varor, men utökar från några hundra till uppåt tusen italienska produkter. Samtidigt öppnar den större ytan upp för nya möjligheter. Carmine vill försöka återskapa lite av den atmosfär han upplevde under uppväxten i Italien.
– Familjen betydde mycket, vi umgicks med både små barn, vuxna och äldre. Alla fick vara med.
För fyra år sedan öppnade Carmine Arricale Det goda från Italien på Tanneforsgatan i Linköping, nu ska butiken bygga ut.
Han orkar inte dra igång någon restaurangverksamhet, men tanken är att sällskap ska kunna abonnera lokalen efter stängning och få en italiensk kväll med tilltugg och vin. Han ser alla samsas kring ett enda stort långbord.
– I Italien satt alla tillsammans. Man kunde höra: "Åh där kommer Giovanni, kom och sätt dig här!" Jag tycker att många har något runt sig själva idag. Det är mer jag, jag. Sätter man folk närmare varandra runt ett långbord öppnar det upp för samtal.
Carmine pratar väldigt varmt om tiden i Italien. Han växte upp i Caserta utanför Neapel. Som 14-åring ville han inte fortsätta studera utan flyttade norrut till sin moster i Florens och började sälja populära silvertallrikar.
Äventyrslusten lockade honom till London som 17-åring.
– Mina föräldrar ville helst inte att jag skulle åka och sa att jag kunde få en vespa om jag stannade kvar, men jag sa nej.
Oliver hälls upp i påsar med hjälp av en hålslev.
Carmine kunde bara säga yes och thank you när han drog. Han hade en adress till en kompis i London som visade sig hade flyttat vidare någon annanstans. Så där stod han. Eftersom det inte fanns mobiltelefoner på den tiden började han fråga italienare på stan hur han kunde hitta ett jobb.
Tipsen ledde till en italiensk restaurang i Soho där han blev bjuden på en cappuccino. På stående fot tackade han ja till att bli diskare.
– Men så sa jag, fasen jag har inget boende. Då var det en kypare från Sardinien som erbjöd mig att få sova på en madrass hos honom en vecka innan hans tjej kom tillbaka.
– Det är det jag menar. Det var öppnare och vi hjälpte varandra mer på den tiden. Det saknar jag väldigt mycket. Jag har fått väldigt mycket från livet när det gäller mänsklighet.
Den tuffaste utmaningen med butiken är att få hit varorna, säger Carmine. "Är lagret fullt behöver du inte vara orolig om du har noll pengar. För lagret är en ekonomi. Utan varor kan jag inte sälja".
Efter fem månader vände Carmine tillbaka och började sälja kläder i Florens innan det blev militärtjänst. Han fick rycka ut och hjälpa till efter en stor jordbävning i södra Italien i början av 80-talet där uppåt 3 000 människor dog. Han tog hand om folk som förlorat sina hem och såg många omkomna.
– Jag såg faktiskt en 18-årig kompis. Han hade sprungit in för att hämta sin sjuka mamma i sängen. När han bar ut henne rasade en balkong över dem och båda dog. Det var hemskt.
Carmine återvände till Florens som ligger honom varmt om hjärtat.
– Jag tycker om livet och uppskattar kulturen där med Michelangelo, Leonardo da Vinci, fantastiska viner och god mat.
Och det var där han träffade Katrin från Linköping som senare blev hans fru. Hon var på semester och skulle vidare till Sicilien för att hälsa på sin italienske pappa.
– Hon tänkte vara i Florens i två dagar, men stannade med mig i två år. Vi jobbade båda och hade jätteroligt. Det finns kvar i mitt hjärta och jag har många av mina bästa minnen därifrån.
Men varför lämnade ni det livet för Linköping?
– För att jag sa till Katrin: "Ska vi inte vara i Sverige på vintern?" Jag ville gärna se snön på gulliga hus och sedan flytta tillbaka till Italien sommaren efter.
Carmine har planer på att göra som en kiosklucka i skyltfönstret bakom honom så att folk kan köpa saker i flykten.
Carmine fyller på i hyllorna.
Sagt och gjort, Katrine fixade en etta där de kunde bo. Hon åkte lite i förväg och stod på tågstationen i Linköping och väntade när Carmine anlände vintern 1989.
– Jag minns det som igår. Det var nästan en meter snö och jag hade en tunn elegant kappa, en liten halsduk och snygga skor. Jag ville spela italienare, men jag bara darrade och sa: "Vad är det här Katrine? Det är kallt", skrattar Carmine.
Efter några veckor var han inte så imponerad, det var mörkt och folk satt mest inomhus. Han ville flytta tillbaka, men bestämde sig för att ge det en liten chans till. Och så blev Katrine gravid.
– Som ung vill du göra tre miljoner saker, men samtidigt går livet vidare utan att du märker någonting. Så när hon blev gravid undrade vi vad vi skulle göra och inte.
De valde att stanna i Linköping och Carmine började importera och sälja tavlor innan han drog ut på marknader runtom i Sverige och sålde väskor, skärp, halsdukar och kläder.
– Jag har alltid haft med mig den där säljgrejen och att hitta produkter.
Snart börjar utbyggnaden av Carmines italienska delikatessbutik.
Nästa steg blev att öppna den italienska klädbutiken Energia på Storgatan i Linköping tillsammans med en kollega. Därefter startade han klädaffären Young på Sankt Larsgatan i anslutning till Trädgårdstorget. Men till sist blev det lite för mycket.
– Jag öppnade dörren till butiken och kände nästan ångest för att jag inte skulle orka. Många gånger har jag vågat ta risker utan mycket pengar. Men nu kände jag att jag måste avsluta och ta en paus.
Det var efter att han lagt ner butiken som tankarna på italiensk mat växte fram. Carmine började laga mer mat där hemma och för drygt tio år sedan importerade han sina första fem julparmesanostar och drog ut på marknader med sonen Giacomo.
– När han inte ville plugga vidare sa jag att det inte finns gratis pengar. Antingen går du i skolan eller jobbar, så han kom med mig.
Duon lärde sig alltmer om italiensk mat samtidigt som de utökade sitt sortiment när de drog runt på mat-, vin-, champagne-, och whiskeymässor i Sverige.
Parmesanost som började lagras för flera år sedan.
Det krävs lite muskelkraft för att skära ut en bit parmesan.
2018 öppnade de Det goda från Italien i Stockholm, där Giacomo bodde, och fortsatte med mässorna tills att det upphörde över en natt när pandemin slog till. För att kunna fortsätta försäljningen öppnade de även Det goda från Italien i Linköping 2021. När sonen valde att flytta ner med sin familj till Linköping fick de inte butiken i Stockholm att fungera som de ville och lade ner.
Men varför började ni inte dra runt på mässor igen efter pandemin?
– Mässorna kommer och går och man vet inte hur mycket människor som kommer. Men i butiken får vi en fast inkomst och lite pengar varje dag. Då lever du och det ger mer trygghet.
Samtidigt hymlar han inte med att det har varit arbetsamt att driva butiken i Linköping.
– Innan Giacomo flyttade ner jobbade jag dag och natt i fyra månader med knappt någon personal. Det var tufft. Nu det är lite mer stabilt. Vi betalar lönerna och kan äta allihop. Jag köper inte en Ferrari på det här, men jag vill försöka göra något roligt för Linköping.
När kommer ni att öppna den nya delen av butiken?
– Den första september tidigast.