Kultur- och fritidsnämnden fattade nyligen beslut om att införa den nya arbetsprocessen. Bakgrunden är byggboomen, och att kommunens konsthallschef Lars-Ove Östensson slagit larm om att de går på knäna.
– När jag tillträdde 2014 var det bara några enstaka projekt om året. Nu är det betydligt fler. Vi ska ha god kännedom om konstnärer lokalt och nationellt och även internationellt. Vi ska också ha en samordnande roll. Men just nu tar arbetet med konstutsmyckning så mycket kraft att vi inte hinner med andra viktiga uppgifter, säger Lars-Ove Östensson.
Sedan mitten av 1990-talet arbetar Linköpings kommun aktivt med uppförande av offentlig konst enligt enprocentsregeln. Tidigare har den konstnär som utsetts till ett projekt fått stå för ganska mycket arbete själv i kontakten med fastighetsbolag och byggprojektledare. Inte sällan kommer konsten in sent i projekteringen, efter arkitektskisser och liknande.
– Dessutom har mycket av arbetet hamnat hos kommunen, skisser och planering och olika kontakter. Särskilt i slutet av ett projekt kan det bli väldigt intensivt arbete för oss, säger Lars-Ove Östensson.
I den nya processen tar kultur- och fritidsförvaltningen 15 procent av den summa som enprocentsregeln genererar (den varierar kraftigt beroende på projektets storlek), för att täcka administrativa kostnader och för att tillsätta en extern projektledare. Det betyder att konstnären får en person vid sin sida som dels är kunnig på konst, dels kan projektleda konstprojekt.
Var ska ni hämta de här konstprojektledarna?
– Det kan var andra konstnärer som är vana vid att leda projekt, eller som har fått en sådan utbildning. Vi tror att det här kan ge en mångfald. Vi kan ta in konstnärer till utsmyckning som är mindre vana vid projekt och budgetering och liknande. Vi kan ta in dem för att vi vill ha just dem. Annars är risken att vi väljer en mer etablerad konstnär som vi vet kommer att leverera, säger Lars-Ove Östensson.
Han beskriver detta som en omfördelning, och menar att enprocentsregeln inte är riktad mot själva konstverket utan mot projektet. Östensson hänvisar också till bland annat Stockholms stad som jobbar på det här sättet. Konsthallschefen tror att lösningen kommer att innebära lättnader för konstnären och för kommunen.
Om ni plockar en avgift från "enprocentspengarna", innebär det att utsmyckningen minskar?
– Vi tror att det snarare är tvärtom. Det kommer att underlätta processen och vi kommer att kunna lägga mer kraft på uppsökande, på mediestrategier och på att kunna synliggöra den offentliga konsten i Linköping. Offentlig konst kan sätta en stad på kartan. Och det hoppas vi att vi ska kunna göra, säger Lars-Ove Östensson.
Enligt Statens konstråds administrativa chef Henrik Orrje har kommunerna stor frihet kring regeln.
– Det är upp till dem att tillämpa regeln, som också bara är en rekommendation, säger Henrik Orrje.