I början av 1970-talet beslöt kommunen att en rad de äldre byggnader i stadens ägo skulle bevaras och överföras till Stångåstaden. Då rustades bland andra de vackra husen invid Drottninggatan.
Vår stad
Bevarandesträvandena försvårades av efterkrigsårens bostadsbrist samt av eftersatt byggnadsunderhåll och stigande tomtpriser.
I det sena 1960-talet startade såväl i Linköping som runt om i landet en folklig reaktion mot rivningarna. I vår stad symboliseras den av kampen kring kvarteret Apoteket invid Stora torget.
I Linköping bildades i början av 1970-talet Alternativ Stad. De ville bland annat stoppa rivningarna och kontoriseringarna för att i stället rusta stadskärnans äldre hus.
Vid samma tid beslöt kommunen att en rad äldre byggnader i stadens ägo skulle bevaras och överföras till Stångåstaden.
Även politikerna påverkades av tidsandan. I 1974 års kulturproposition skrev statsrådet Bertil Zachrisson att bevarandet av äldre kulturmiljöer ”måste tillmätas grundläggande betydelse för den enskildes känsla av trygghet och förankring i tillvaron”.
Saneringarna av stadskärnor runt om i Europa ledde till att Europarådet utlyste 1975 som Byggnadsvårdsåret. På riksnivå ställde sig utbildningsministern Ingvar Carlsson och riksantikvarien i spetsen för kampanjen under mottot Låt husen leva. Länskommittén leddes av landshövding Per Eckerberg.
Under byggnadsvårdsåret 1975 spelade Länsmuseet en central roll. Där ordnades utställningar, föredrag och tävlingar. På en utställning presenterades Kungsgateprojektet som det goda exemplet.
Länsmuseet genomförde under Sven E Noreens ledning många aktiviteter. De ordnade utställningar, publicerade boken ”Låt husen leva i Linköping”, ordnade tipspromenader till stadskärnans rivningshotade byggnader samt tävlingar för länets skolbarn.
Linköpings kommun utsåg skapandet av Aspens servicehus som det lokala pilotprojektet. Upprustningarna längs Kungsgatan pågick också under byggnadsvårdsåret. Samtidigt genomfördes även en rad rivningar av äldre byggnader.
Rivningslov beviljades exempelvis för det välbevarade Palace Hotell. Vidare var Trädgårdsföreningens restaurang starkt rivningshotat.
Trots protester från stadsarkitekten, kulturnämnden, länsmuseet samt landshövding Per Eckerberg gav byggnadsnämnden med en rösts övervikt i maj 1975 rivningslov för Palace Hotell på Kungsgatan.
Byggnadsvårdsåret var trots allt en vändpunkt, rivningarna i stadskärnan blev alltmer ifrågasatta. Idag skulle nog ingen offentlig anställd upprepa den kritik planverkets generaldirektör Lennart Holm framförde mot bevarandet av äldre byggnader vid Byggnadsvårdsårets avslutningskonferens i riksdagshuset. Holm kungjorde då att gamla riksdagshuset, nationalmuseet och operan alla borde rivas.
Bland landets jämförbara städer har Linköping, rivningarna till trots, idag en av de bäst bevarade stadskärnorna. Det gäller byggnadsbestånd, skala och gatumönster.