Carina fann sig inte i vårdens mall

Vi möter en leende kvinna som med snabba steg kommer oss till mötes vid Elsa Brännströms skola.

2003 var hon med om en bilolycka som resulterade i flera skador på kroppen och ständig värk som följeslagare.

– Jag tog mig fram med två käppar och kunde knappt gå upp för en trappa. Jag var fullpumpad med mediciner, säger hon.

Carina Allvar Mattson håller fram en liten plastpåse som innehåller 22 piller. De flesta är starka värktabletter, några är mot diabetes. 2009 diagnostiserades hon sjukdomen.

– Det kom inte som en överraskning. Vi har diabetes i släkten och jag hade tröttat ut kroppen, säger Carina som även medger att hon under många år försökt att gå ned i vikt med olika dieter utan att lyckas.

– Jag såg ingen framtid och kände mig slut i kroppen.

Vid första besöket hos diabetessjuksköterskan blev hon både ledsen och arg. Sjuksköterskan pratade med henne i en ton som mot ett barn och berättade att nu var det tabletter som gällde och att diabetes var ett förlopp som inte gick att förhindra.

Carina undrade vad hon kunde göra själv för att förbättra sin hälsa. ”Inte äta så mycket sött” blev svaret. Frukt gick bra, förutom vindruvor då.

– Jag blev förbannad. Jag var fet och hade diabetes, det är klart att det var fel på mig, säger hon.

Tack vara en av döttrarna fick Carina upp ögonen för LCHF-dieten och besöket hos sjukvården triggade igång henne att ändra sina matvanor och ta bort kolhydrater och socker.

Efter bara tre veckor kom mycket av orken kom tillbaka.

Vid nästa besök på vårdcentralen trodde hon att hennes livsstilsförändring skulle leda till uppmuntran och pepp. Tvärtom. Carina fick bland annat veta att ”man kan inte avstå helt från något sött” och att det inte var någon idé att försöka förbättra sina värden på egen hand.

– Det var som att dra bort mattan under mina fötter.

I dag jobbar Carina heltid som lärare, känner sig pigg glad och har inga problem med att gå, eller till och med springa i trappor.

Den nya livsstilen har dessutom lett till bättre blodsockervärden, blodfetter och blodtryck. Medicinerna är slängda sedan länge.

– Och jag har inget behov av att fuska med maten.

Det hon med facit i hand är mest upprörd över är att sjukvården aldrig såg henne som en egen individ med möjligheter att kunna förbättra sin hälsa på egen hand. Känslan är i stället att alla patienter får följa samma mall, oavsett om de är 51 år eller 90 plus.

Att från en läkare höra kommentaren” det är så här det är, man får finna sig i sin diabetes”, gjorde Carina uthållig och motiverad att bevisa motsatsen.

– Men jag var inte betrodd att ta kommando över mitt liv.