Namn: Cecilia Vergara
Ålder: 48 år
Bor: T1
Sysselsättning: lärare
Flyttade till Linköping: 1989
Vilken är din hemstad?
– Santa Tecla, stort som Linköping och nära huvudstaden San Salvador. Ligger i bergen och är 20 minuter bort från havet. Här bor både jättefattiga och väldigt rika, det är enorma klyftor.
Varför flyttade du till Linköping?
– På grund av inbördeskrig. Vi kom i kontakt med ett program där tre länder erbjöd asyl, ett var Sverige. Jag bodde först i Hallstahammar, men ville läsa på Linköpings universitet.
Ditt första intryck av Linköping?
– Lagom stor stad, jag fann mig nästan direkt. Jag tyckte om Stora torget och byggnaderna, Domkyrkan var så enormt och vacker.
Vilken är din relation till Linköping idag?
– Jag började kalla det min hemstad först för ett år sedan. Jag gillar stan, här har jag allt.
Din favoritplats?
– Domkyrkan, slottet och husen intill. Det finns mycket historia här, det är spännande.
Största skillnaden mot där du växte upp?
– I Santa Tecla är det mycket folk överallt. Här är det så lugnt. Där pratar man med folk man inte känner, det gör man inte här. Det är trist.
Hur berikar internationella influenser Linköping?
– Det gör det absolut. Men jag tror vi skulle bli ännu rikare om vi öppnar oss mer för varandra. Minns ett inslag på Anslagstavlan på SVT. En spansktalande familj kom hem till en svensk familj och spelade och dansade. Sedan kom budskapet ”du behöver inte åka utomlands, smaka på det hemma”.
Svårt att ta sig in i Linköping?
– Nej, man måste ta initiativ själv och vara sig själv. Sverige ska inte anpassa sig efter oss.
Några spännande kulturkrockar?
– Semlor med mjök, det smakade fruktansvärt. Bröllopsfester, det är så mycket tal och man dansar så kort tid på slutet. Hemma kommer folk för att äta och dansa.
Kommer du bo kvar?
– Ja, det tror jag.