Den som strosat längs Stångån i vår har inte kunnat undvika att lägga märke till Chamdin och hans vagn. Ständigt på strålande humör hälsar han på alla, bjuder på smakprov och lagar underbar falafel och shawarma – en palestinsk specialitet som liknar kebab, även om den liknelsen får Chamdin att protestera lite.
– Shawarma är äkta nötkött – hälften innanlår och hälften biff som fått marinera ett dygn enligt min farfars gamla recept. Men visst, jag säger också att det liknar kebab när jag ska förklara för svenskar vad det är.
Ali Issam Chamdin är 30 år, född och uppvuxen i det palestinska flyktinglägret Badawi i Libanon. 19 år gammal flydde han till Sverige, ensam. Efter fyra års kamp lyckades han få uppehållstillstånd och ända sedan han kom till Sverige har han arbetat.
– Jag har jobbat på bilskrot och på restaurang. Jag har kört grävskopa. Jag kan inte vara arbetslös, jag vill inte ta emot pengar utan att betala med mitt svett.
Förra året blev han ändå arbetslös. Då bestämde han sig att det var dags att våga ta det stora steget, att satsa på en egen verksamhet.
Hans kusin drev en så kallad Food Station i Danmark och Chamdin beslutade sig för att göra detsamma i Linköping. Av en gammal palestinsk kompis fick han köpa en nästan ny matvagn på avbetalning. Delvis fick han inreda den själv och han fick dra fram el till vagnen, tunga investeringar som slukade alla sparpengar och mer därtill.
Därför var det ett hårt slag när han inte fick det bidrag han räknat med, Arbetsförmedlingens starta eget-stöd.
– Jag hade fått tillstånd från polisen och kommunen så jag körde igång innan jag fått beslutet från Arbetsförmedlingen. Då sade då nej med motiveringen att verksamheten redan startats. Jag kunde inte reglerna och gjorde ett misstag. Men att jag ska straffas så hårt bara för att jag jobbat i ett par veckor, det förstår jag inte.
Nu kämpar Ali Issam Chamdin för att få verksamheten att gå runt, samtidigt som han vill skicka pengar till sin mamma och bror som är kvar i Libanon. Men kunderna vid Stångån är än så länge för få.
– Jag vill stå på Stora torget där det alltid är mycket folk, och i Berg på sommaren. Jag kämpar för att få kommunens tillstånd. Får jag inte flytta till torget måste jag nog stänga, tyvärr.
Under tiden jobbar Chamdin på. Någon anställd har han inte råd att ha, så det blir långa dagar som avslutas med städning på kvällen och matlagning på natten – allt ska tillagas från grunden, det är han noga med.
– Mina kompisar undrar hur jag orkar. Men jag kämpar på. Det ska gå.