Han berättar att den årliga personalrörligheten inom RTÖG är tre procent. Räknar man även in pensionsavgångar blir den sex procent. Att var fjärde heltidsanställd har lämnat förbundet kände han inte till.
– Nej, jag får inte ihop det till var fjärde heltidsanställd. Med mitt sätt att räkna så känner jag inte igen den siffran, säger Håkan Dahm.
49 av 200 heltidsanställda har slutat. Det är var fjärde. Vad säger du om det?
– Vi måste bryta ner och titta på varför man har slutat. I de flesta fallen är det familjeförhållanden som gör att man flyttar till en annan ort och söker jobb där.
Jag har pratat med alla förutom en som har sagt upp sig. Ledningen får stenhård kritik, vad säger du om det?
– Det är dina ord, jag har svårt att bemöta dem. Jag kan förstå att enskilda individer har upplevt vissa saker i de stora förändringar vi har genomfört. Jag känner inte igen det på det här sättet.
Någonting måste du ju tänka när du hör det här, det är inte särskilt uppmuntrande ord.
– Jag förstår att förbundet i början var skakigt och rörigt. Det var inte jag, vill jag också säga, som var ytterst ansvarig för det hela då. Det handlar inte om att skjuta skuld på någon, men du riktar en del mot mig personligen här. Jag vet att många i dag har ett förtroende för mig både inom och utom organisationen.
Vilka menar du då?
– Mina medarbetare på flera olika nivåer. Ifrån några av de senast anställda, brandmän, verkstadspersonal, dagtid.
Det här handlar inte om början av förbundstiden, uppsägningarna har eskalerat på senare tid. Hur ser du på det?
– Jag kan bara säga som jag sagt hittills. Jag tycker vi lämnar den frågan nu.
Tio stycken nämner din oförmåga att leda organisationen. Vad tänker du när du hör det här?
– Jag tänker en hel del. Du kommer med väldigt stora påståenden. Jag vet en hel del om dem som har slutat och jag känner inte igen det här som du berättar till fullo. Det finns de som har slutat på grund av förändringar som vi genomfört i förbundet, det tror jag. Det är faktiskt det som låg bakom att bilda förbundet, att man ville genomföra förändringar.
Att var fjärde har slutat och att många gjort det på grund av problem i organisationen är inte påståenden, det är fakta. Tycker du att det är oroande?
– Det är oroande att folk slutar på grund av det, men i den förändring som vi har gått igenom finns det enskilda individer som tycker det är otroligt jobbigt med förändringar, medan andra tycker att det här är någonting som är väldigt roligt.
Hur ska du kunna fortsätta när de anställda slutar på grund av dig och ledningen?
– Jag har väldigt svårt att kommentera det här just nu. Jag tror inte att allting handlar om mig i det här. Det blir en fokusering på mig som yttersta chef. Väldigt många av de här träffar inte jag i det dagliga. Jag träffar helt andra personer.
Men tio personer har ju ändå nämnt dig personligen?
– Jag vet fortfarande inte om det är mig de menar eller om det är någonting annat för jag får ju klä skott för förbundets yttersta eftersom jag har den rollen.
Ser du någon anledning till självkritik?
– Jag kan just nu inte formulera vad jag känner i det här.
Ditt förordnande går ut i höst, hur tänker du på framtiden?
– Det låter jag andra helt och hållet avgöra.
Vill du jobba kvar?
– Ja.