– Det har verkligen hänt jättemycket inom diabetesvården, när jag fick sjukdomen 2001 fanns inte alls samma kunskap. Men fortfarande kan okunniga människor säga "aha, du har diabetes, har du ätit för mycket socker?"
Hanna är en av få i Östergötland som fått en helt ny typ av hjälp. En sensor som är inopererad under huden och med en sändare som sitter på utsidan av överarmen.
– Tidigare hade jag en sensor som var klistrad ovanpå huden, den funkade också jättebra, men tyvärr blev jag allergisk mot klistret i plåstret och fick stora, variga utslag.
Den förra modellen kunde Hanna byta själv var fjortonde dag, den hon har nu kräver en liten operation.
– Jag trodde den skulle bytas efter tre månader, men fick just veta att jag kan ha den i ytterligare tre månader.
Även när Hanna "sköter sig" har hon kraftiga svängningar i sitt blodsocker.
– Med en sensor får jag hela tiden information om hur sockret ligger och kan parera med rätt insulinmängd. Jag är frisör och får ibland frågor från mina kunder när de ser sändaren på armen.
Så länge Hanna inte befinner sig längre än tio meter från sin mobil får hon signaler om hur blodsockret ligger. Tre snabba vibrationer betyder att det är lågt. En lång plus tre korta betyder att det är för högt. Då tänds även en lampa på sändaren, som lyser genom tröjan.
– Jag är som en robot, ha ha. Sensorn gör mig trygg, inte stressad, och jag hoppas verkligen att det finns tillräcklig ekonomi i vården så att alla diabetiker kan få hjälp med sensorer.
Diabetesvården har revolutionerats under senare år. 1 000 patienter med diabetes typ 1 i Östergötland har något av de tre sensorsystem på huden, som finns på marknaden, för att hålla koll på blodsockret. Det är livsviktigt för en människa vars kropp inte har en egen insulinproduktion som reglerar blodsockrets nivåer.
– Det fantastiska är att sensorerna inte bara talar om hur blodsockret ligger just nu, utan även vart det är på väg inom en kvart. Det är oerhört viktig information för en diabetiker som exempelvis ska ut och springa. Med sensorerna skapas ökad kontroll och trygghet.
Det säger Ulf Rosenqvist, överläkare och diabetesexpert på medicinska specialistkliniken i Motala.
Sensoranvändandet ökar nu lavinartat och vården har fått stora ekonomiska tillskott för att klara att utrusta i första hand barn med såväl sensor som insulinpump.
– Vår uppgift är att få diabetespatienterna att kontrollera sitt blodsocker en gång i timmen, istället för kanske fyra gånger per dag, säger Ulf Rosenqvist.
En handfull östgötar har det allra senaste systemet, ett chip inopererat under huden på överarmen.
– Metoden är dyrare än de andra som står till buds och kräver en liten operation, där det är viktigt att chipet hamnar precis rätt. Chipet passar de patienter som har ett kraftigt svängande blodsocker och därtill är allergiska mot det klister som används i andra sensorsystem.