När socialstyrelsen vid ett tillfälle gjorde gjorde en tillsyn hur landets alla kommuner arbetar med våldsutsatta kvinnor fann de en grupp som aldrig verkade utsättas för våld över huvudtaget. Det var kvinnor i åldern 65 år och äldre. Fantastiskt glädjande om det vore sant.
Men det är inte sant.
Istället är det tvärtom. Kvinnor över 65 år är sorgligt bortglömda när det kommer till frågan om våldsutsatthet. Det våld de utsätts för i det som kallas nära relationer – men som kan innefatta våld från någon annan än en partner – syns ingenstans.
– Det finns en enorm kunskapsbrist på det här området och det betyder att äldre kvinnor inte alls får det skydd och det stöd de har rätt till, säger Josefine Grände (se faktaruta). Hon kallar det för ett jättestort demokratiproblem och menar att samhället måste utmana sina egna föreställningar om vad och hur en ”äldre kvinna” är.
Hon menar att den gängse föreställning om äldre kvinnor, är att de är snälla och gillar att dricka kaffe. Att en kvinna i åldern 65+ har sex, ja den tanken finns knappast.
– Det gör att man inte fångar upp det våld en kvinna kan utsättas för i en parrelation.
En undersökning som gjordes på Gotland i år visade att 15 procent av kvinnorna och 14 procent av männen utsatts för våld i nära relationer. Men att det sexuella våldet uteslutande drabbade kvinnorna.
Om detta visar hela sanningen vet man egentligen inte. Enligt Josefine Grände säger inte studier allt, men visar på mönster. Hon säger att forskare är överens om att mörkertalet och underrapporteringen är stora när det gäller sexuellt våld och att man nog kan anta att den är större när det gäller män.
När man ser uttrycket "våld i nära relationer" tänker de flesta automatiskt på att det handlar om en partner som utövar våldet i hemmet. Här måste vi också vidga perspektivet, enligt Grände.
I dag vårdas många med hjälp från hemtjänsten och personalen där måste räknas som närstående. Ibland kan det vara barn som utövar våld mot sina föräldrar. Josefine Grände känner till några fall när det framförallt varit söner som varit våldsamma mot sina föräldrar.
Hon påminner också om den pressade situationen som många anhörigvårdare upplever och att det i vissa fall slutar i att man tar till våld i ren utmattning. Ibland blir personerna själva våldsamma på grund av demens och det i sin tur kan leda till att andra tillgriper våld.
På ett äldreboende kan personal och andra boende räknas som närstående. Våld mellan boenden på demensavdelningar är inte så ovanligt. Josefine Grände ser allvarligt på att det på många äldreboende sker brottsliga handlingar som aldrig anmäls eller förs vidare.
– Det är inte bara ett rättsligt problem utan också ett demokratiproblem. Vi kan inte i samhället ha rättsfria zoner där brottsoffer aldrig får en chans till upprättelse eller hjälp, säger hon.
Hur ärenden av det slaget ska hanteras är något som man inom äldreomsorgen måste diskutera, tycker hon.
– Man försöker ofta lösa problemen efter bästa förmåga. Men det blir ofta väldigt kortsiktiga lösningar.
Kunskap och åter kunskap är vad som behövs för alla som arbetar inom socialtjänst, äldre- och omsorgsverksamhet. Att ställa frågor – både till personen och till människor omkring – att iaktta hur personen ser på sig själv och hålla lite koll på beteendemönstren mellan den äldre och en närstående.
Hon tycker dessutom att man ska lita på sin egen magkänsla.
Att upptäcka vem som utsätts för våld är svårt. Många äldre drabbas av blåmärken och frakturer av andra orsaker än våld. Just därför kan det också vara lätt att överse med just de tecknen. Depressioner, sömnsvårigheter eller diffusa smärtproblem är andra tecken som kan ha med våldsutsatthet att göra.