Olyckan skedde vid lunchtid på onsdagen. På kvällen opererades Daniel under narkos och armbåden kunde äntligen sättas i rätt läge.
På onsdagen skulle Daniel Colic via elcykel leverera lunch till gamla i Gottfridsberg. Sedan tre år arbetar han inom Leanlinks hemtjänst.
– Något hände med elcykeln och trots att jag inte trampade fortsatte motorn att rycka framåt. Jag tappade balansen och for i gatan med vänsterarmen först. Den fick ta emot hela kroppsvikten på 84 kilo och armbågen hoppade ur led.
Daniel kände att något allvarligt hänt i armen och ringde omedelbart 112.
– Det gjorde så otroligt ont, men jag fick lugnande besked av en SOS-operatör som sa att en ambulans var på väg.
Fler och fler människor samlades runt Daniel som låg tvärs över cykelvägen, oförmögen att flytta sig.
– Jag försökte, men det gick verkligen inte. Efter att ha suttit på rumpan någon halvtimme fick jag hjälp att lägga mig i framstupa sidoläge ifall jag skulle svimma av smärtan.
Många förbipasserande, kolleger och människor från Ansgarskyrkan strömmade till, kom med filtar och kuddar, undrade hur det stod till och om han ringt ambulans.
Men tiden gick och ingen ambulans kom.
Daniel Colic föll på cykelvägen i Gottbridsberg, skadade armen svårt och fick vänta i två timmar innan en ambulans kunde hämta honom.
– Min chef ringde 112 en andra gång och fick beskedet att en ambulans var på väg. Onsdagen var solig och varm, men jag kallsvettades.
När det gått 1,5 timme blev Daniel uppringd på sin mobil av en sjuksköterska.
– Hon sa: "Du är inte prioriterad. Det är väldigt lång väntetid. Du har väl en frisk arm? Kan du inte använda den, ta några Alvedon och ta en taxi till akuten?"
Det finns 14 stycken SOS-centraler i Sverige som sammantaget tar emot nära 11 000 samtal per dag.
Daniel har full förståelse för att det kan köra ihop sig och finnas betydligt mer brådskande fall än hans.
– Absolut, men jag reagerade på att hon var så oförstående, sur och irriterad. Det fanns inte en chans att jag kunde röra mig. Värken tilltog och det smärtade enormt ända nedifrån fingrarna upp till axeln.
I två timmar låg Daniel tvärs över cykelvägen utanför Ansgarskyrkan. Han var oförmögen att röra sig och många stannade till för att försöka hjälpa till.
Tiden gick. Flera ringde 112. Men inget hände.
– När det gått två timmar ringde jag 112 för sjätte gången och fick veta att mitt ärende var avskrivet! Den här gången var det en väldigt trevlig operatör som upprättade ett nytt ärende. Hur länge hade jag annars fått ligga där?
Efter en kvart kom ambulansen.
Daniel skjutsades till akuten, fick morfin intravenöst och en stabiliserande kudde till armen. Han röntgades och ett försök gjordes att dra armbågen rätt, men det misslyckades eftersom den var så kraftigt ur led. Dessutom hade den ju varit ur led i sex-sju timmar med stor svullnad som följd.
På kvällen gjordes en ortopedisk operation under narkos och armbågen fixerades i rätt läge.
Dagen efter olyckan är Daniel fortfarande lite skärrad. Han har en gipsskena, är sjukskriven minst ett par veckor och ska få sjukgymnastik.
– Ambulanspersonalen och de på US var fantastiska, medkännande och så empatiska. Precis som alla som kom fram medan jag låg där på asfalten.
– Däremot tycker jag att SOS allvarligt brustit. Varför fick jag inte ens veta att mitt ärende avskrivits? Varför kunde de inte ringa upp, förklara läget och säga "vi har inte glömt bort dig"?
– De hade ju egentligen inte behövt skicka just en ambulans, utan vilket utryckningsfordon som helst med personal som kunde ge mig smärtstillande och visste hur jag skulle förflyttas.
Vi har varit i kontakt med SOS alarm som meddelar att de utreder ärendet och återkommer med en kommentar under fredagen.