Att dra ur proppen och låta vattnet rinna ut är ett knep som gör att artrikedomen blir större i sjön. Det berättar kommunekolog Anders Jörneskog, vid Linköpings kommun.
– Metoden används lite då och då, men är egentligen inte jättevanlig, säger han.
Att tömma sjön lite då och då gynnar fågellivet. Men kommer också att gynna vattenväxter. Åtminstone vissa. Rosenkällasjön har haft problem med så kallad vattenpest – som är en amerikansk akvarieväxt – som kommit in i Europa. På ekologspråk är arten invasiv. Vilket innebär att den tar över allt och tränger undan andra undervattensväxter. Däremot är den inte särskilt tålig mot kyla och tål inte - på samma sätt som de inhemska växterna – att bottenfrysas.
Gäddorna, som överlever i en utdikning i sjön – ska omplaceras. De konkurrerar med fåglarna om maten och har nu blivit för många.
– Något eller några tusentals gäddor finns i sjön, säger Anders Jörneskog.
Kommunen har fått tillstånd att fånga gäddorna genom elfiske – man elektrifierar vattnet där de lever – sedan placeras de ut i Tinnerbäcken.
I drygt fyra veckor har vattnet så sakteliga runnit ur sjön och det är bokstavligen så att det är en propp som dragits ur. För många år sedan när sjön skulle förvandlas till brukbar mark, så sprängdes den del av ett berg, som reglerade vattenståndet, bort. För att behålla vattnet fick man senare sätta tillbaka en fördämning. När man nu vill tömma sjön så öppnar man fördämningen.
Anders Jörneskog tippar på att det är omkring 600 000 kubikmeter vatten som runnit ut och fyllt på Tinnerbäcken. Men någon fara för att den ska svämma över är det inte.
– Nej vi får inte släppa ut för mycket vatten per sekund. Men vi är långt under den högvattensituation som sker vid normal avsmältning på våren, säger han.
Hela vintern ska sjön ligga torrlagd i väntan på att vårfloden ska göra sitt.
Räcker verkligen vårfloden för att fylla på?
– Absolut, när det är riktigt högvatten så stiger sjön med en centimeter i timmen och då fylls den på en vecka.
Rosenkälla är en grund sjö, och det är idealet när man vill ha dit våtmarksfågel. Även om den på sina djupaste ställen mäter så där tre till fyra meter så är det djup på en halv, till en meter, som man strävar efter.
– Ju fler bottenarealer som är en halv meter till en meter ju fler våtmarksfåglar får du. Därför vill vi att det ska vara grunt, säger Anders Jörneskog.
Till våren, lagom till fåglarnas ankomst, ja då ska sjön vara som ny.