Vinstkraven är en viktig skillnad mellan olika företag i branschen. Vissa har som affärsidé att ha ett visst antal Fas 3-are för 5 000 kronor styck i månaden i ersättning.
David Burman på Bilbyter hyrde ut lokaler till ett företag som sysselsatte Fas 3-are en tid.
– Företaget flyttade utan att betala för sig och dessutom fick jag insyn i hur illa de behandlade deltagarna, säger han. Det handlade inte om något annat är förvaring för att få ut maximalt bidrag från staten. Det är förnedrande för de arbetslöa.
Andra anordnare använder pengarna till aktiviteter och insatser för deltagarna.
– Det är viktigt att pengarna får stanna i verksamheten, säger Joakim Rosenqvist, regionchef på Medborgarskolan. För organisationer som har ägare som kräver vinst blir det skillnad.
Det finns anordnare som ser möjligheten att göra insatser för andra, till exempel pensionärer. Supportstugan har 31 Fas 3-are som hjälper äldre med datorproblem.
– Tjänsten blir kostnadsfri och seniorer, framför allt pensionärer, har det relativt dåligt ställt, säger Peter Ekström, projektledare. Skulle vi ta betalt så tror jag inte att så många skulle använda tjänsten.
Linkooperativet är en ekonomisk förening som jobbar för utveckling i Skäggetorp, i dag utan vinstkrav. Föreningen driver ett treårigt projekt med syfte att få ut folk i arbetslivet eller i utbildning.
– Projektet tar slut i december 2014 men vi vill att verksamheten ska överleva även senare, säger Khalid Neshati. Det blir en stor utmaning att gå från icke vinstdrivande verksamhet till att få intäkter till löner och andra kostnader.
En del organisationer tar emot ett fåtal Fas 3-personer som hjälper till med sådant som föreningen inte har råd att anställa folk för, sådant som ideella krafter annars måste sköta.
Vår enkät visar att det också finns organisationer och företag som låter Fas 3-are göra samma jobb gratis som andra får full lön för.
Balansgången är svår, säger Alice Reidarsson, ansvarig på Hjälpverksamheten Återvinningen som just nu har tre Fas 3-are.
– En Fas 3-are får inte ersätta anställd personal. De ska inte gå och rulla tummarna för då blir de rastlösa och uttråkade. Så vi måste hitta givande uppgifter till dem. Det får inte vara för tungt, och det ska vara roligt och trivsamt att gå till jobbet. Det är väldigt olika för alla människor är väldigt olika.
På Återvinningen finns anställda, praktikanter, Fas 3-are och lönebidragare.
– Alla anställda har varit praktikanter, sen anställer vi de som visar framfötterna, säger Alice Reidarsson. Vi skulle behöva 80 personer på det här stället. Vi försöker anställa så fort vi hittar luckor för att de ska få en dräglig lön, men allt hänger på intäkter.
Hon förstår att deltagarna kan känna besvikelse över att arbetsgivarna bara tar emot dem om de får betalt.
– Det tar tid, kraft och energi att lära upp människor. Jag är ensam handledare. Det är enorma kostnader att få en anställd, 35 000 kronor i månaden för en som ligger på 20 000 i lön. 35 000 extra har inte vi, det bara är så.