Man kan inte påstå att de har den yttersta makten, den sitter politikerna på. Fanny Wahlqvist och Dag Johansson är tjänstemän och ska genomföra det som politikerna beslutat – men med den brasklappen har de ändå ganska stor möjlighet att påverka.
Till exempel har Fanny Wahlqvist varit projektledare för den grupp som arbetat fram den handling som heter ”Utvecklingsplan för innerstaden”. Den är ännu inte antagen av politikerna, men man kan redan se hur centrum i Linköping kommer att växa. Planen påverkar redan så till vida att den som vill bygga centralt måste förbereda för butikslokaler i gatuplan. När centrum växer duger det inte med bostäder utmed trottoarerna.
Fanny Wahlqvist har redan flera års erfarenhet av Linköpings kommun, hon blev översiktsplanechef i mars medan Dag Johansson lämnar en tjänst som stadsbyggnadschef i Eskilstuna och börjar i Linköping 10 augusti.
Strikt hierarkiskt kommer han till en lägre tjänst än den han lämnar, men Linköping är å andra sidan en större stad som växer snabbt.
– Det som lockar är att det händer väldigt mycket här. Ostlänken kommer att ge en ordentlig skjuts. Vi har också en utmaning i att få ihop staden till en sammanhållen stad, jag tänker till exempel på Ryd och Universitetsområdet som byggts som enklaver.
När de ska försöka definiera vad som kännetecknar en bra stad är det Fanny Wahlqvist som resonerar sig fram till svaret:
– I en bra stad möter man människor och så är det i vissa delar av Linköping. Det är det som den här utvecklingsplanen visar väldigt tydligt, att vi vill utvidga den zonen som har det här stadslivet, säger hon.
Den utvecklingen går ganska långsamt, något de är väl medvetna om. Dag Johansson försöker förklara varför det måste ta 18 månader att göra en detaljplan.
– När städerna växte på 60-talet gick det fort, men vi kanske inte är helt nöjda med det idag. Nu gäller hellre rätt än fort och fel, säger han.
Det tar helt enkelt tid att gå igenom alla detaljer när ett område i staden ska förändras eller förtätas.
– Om jag får göra det enkelt kan man säga att det finns tre planeringstraditioner i världen. En där marknaden bestämmer, en där staten bestämmer och så den nordiska med väldigt tydligt demokratiskt inflytande, fortsätter han.
– Den demokratiska processen handlar mycket om att väga samman olika intressen och det är det som tar tid, fortsätter Fanny Wahlqvist.
Varför blir det ofta så att grannar till ett planerat bygge överklagar och känner sig överkörda?
– Det kan handla om att de närboende bara är ett intresse som ska vägas samman med stadens eller det allmänna intresset, säger Fanny Wahlqvist.
– Generellt kan man säga att vi kan vara tydligare med att förklara. Är frågan om något ska byggas eller är frågan hur något ska byggas? Ofta är det inte frågan om det ska byggas utan hur och då är ju frågan redan avgjord. Vi kanske är dåliga på att kommunicera att den enda frågan som finns är hur det ska göras, säger Dag Johansson.
Lika ofta som frågan om varför något tar tid väcks också frågan om vem som egentligen bestämmer – är det politikerna eller är det tjänstemännen. För dessa två tjänstemän är det glasklart. Politikerna måste ha en tydlig vilja för att något ska hända.
– Städer som växer och ska göra det bra måste ha en politisk vision som är tydlig. Börjar politiken tveka, då börjar också tjänstemännen tveka och då tar det tid. Då börjar också marknaden tveka eftersom den fungerar så att den vill veta spelreglerna, säger Dag Johansson.
Sen har de ytterligare ett dilemma att hantera – det är svårt att hitta personal.
– Just nu växer samtliga av de 20-25 största städerna i Sverige och då blir det lite svårt att hitta rätt kompetens, säger Dag Johansson.
Ingen av dem har några planer på att flytta till Linköping. De gillar Norrköping – också.
Fotnot: Dokumentet ”Utvecklingsplan för innerstaden” skrev Corren om i mitten av november.