Föräldrarnas sätt att svara på barnets signaler styr om anknytningen blir trygg eller otrygg. En trygg anknytning, där föräldrarna tolkar barnets signaler rätt, gör att barnet lär sig att hantera sina känslor, både positiva och negativa. Det går ut i livet och förväntar sig att kunna få stöd och hjälp av andra och kan också visa ömhet och närhet till andra.
De flesta barn i Sverige får en trygg anknytning, närmare bestämt mellan sex och sju av tio.
Knappt var fjärde barn har föräldrar som inte är så bra på att uppfatta och svara på barnets signaler. De tar hand om sina barn men ger inte så mycket närhet och inte nödvändigtvis när barnet behöver det.
Genom att inte trösta barnet när det är ledset lär föräldrarna barnet att bita ihop och inte söka tröst när det egentligen behöver det. De här barnen blir väldigt självständiga och ropar inte i onödan på hjälp. Som vuxna har de svårt att se sina egna känslomässiga behov och kan därför få svårt att komma andra människor nära. Forskarna kallar detta för en otrygg - undvikande anknytning.
Ungefär var tionde barn får en otrygg - ambivalent (osäker) anknytning. De har vårdnadshavare som utifrån sina egna behov ibland öser kärlek över barnet och ibland motar bort det.
Barnen kan inte lita på hur deras föräldrar gör och de brukar bli betraktade som både gnälliga och klängiga. De suktar efter de kärleksfulla stunderna, men när de får närhet kan de ha svårt att ta emot den. Ju mer föräldern puttar bort barnet, desto mer klänger det och när föräldern klänger, är det barnet som puttar bort.
Som vuxna har de ofta en desperat längtan efter stöd och tröst. De kan vara väldigt krävande i relation till andra människor i sin jakt på ömhet och kärlek.
De kan också ha svårt att sätta gränser eftersom de är vana att bli överkörda.
Den sista gruppen är liten. Ungefär ett barn av 20 växer upp med föräldrar som utöver någon av de tre andra mönstren ibland beter sig skrämmande eller hotfullt. Vanligtvis har barnet utsatts för psykisk eller fysisk misshandel. Barnen som fått en otrygg - desorienterad (vilsen) uppväxt får ofta stora problem som vuxna. I värsta fall upprepar de barndomsmönstren och hamnar i relationer där de far illa.
Det finns forskning som pekar mot att psykopater ofta har en kombination av desorganiserad och undvikande anknytning.