– Det riskerar att få konsekvenser för samhället i framtiden. I Sverige har man tagit utbildning för givet allt för länge. Man tror att det bara ska rulla på, men nu är det inte så längre. De här studenterna ska ut och bli lärare. De ska undervisa framtidens ingenjörer och sjuksköterskor och andra, säger Åsa Fahlén.
Vi berättade nyligen om hur studentkåren Stuff vid Linköpings universitet har sammanställt antalet lärarledda timmar på utbildningar inom filosofiska fakulteten, vilket omfattar allt från psykologprogrammet till lärarutbildningarna. Generellt blev antalet timmar lågt, enligt sammanställningen. På just lärarutbildningarna är antalet lärarledda undervisningstimmar betydligt färre inom exempelvis historia, språk och samhällsvetenskap, jämfört med biologi och matematik.
Den bilden stämmer överens med en undersökning av lärarutbildningarna som Lärarnas riksförbund genomförde under våren och hösten 2016.
– 68 procent av studenterna får åtta eller färre timmar lärarledd undervisning. Och hela 41 procent har fem eller färre timmar. Studenterna signalerar själva att det här är för lite. Många tycker inte att det känns som heltidsstudier, och det påverkar motivationen. Vi har redan problem med avhopp både under och efter lärarutbildningarna. Eller att för få söker sig till utbildningarna från början.
Skälet till att det råder skillnad mellan naturvetenskapliga ämnen och humaniora kan vara en materialfråga.
– Naturvetenskapen kräver till exempel labbmiljöer som är väldigt kostsamma och personalkrävande med mindre studentgrupper. Det är helt enkelt lättare att skära ned inom humaniora och samhällsvetenskap där man i princip skulle kunna hålla föreläsningar för 100 studenter i taget. Men det minskar ju kontakten med läraren.
Åsa Fahlén anser att det behövs krafttag på rikspolitisk nivå för att säkerställa kvaliteten på lärarprogrammen. Fackförbundet kräver nu 50 procent fler lärarledda timmar.
– Väldigt mycket i samhället blir allt mer målfokuserat. Risken med självstudier är att studenterna bara pluggar exakt det som behövs. Den klassiska frågan: "Kommer det här på provet?". Så blir det när inte en lärare kan bidra med fördjupning, analys och sätta in saker i ett sammanhang. Vi har kvar utbildningarna, men vi riskerar att förlora själva bildningen.
Facket noterar att lärarbristen i landet även syns på universiteten. Det behövs fler disputerade lärare och mer forskning på lärarprogrammen.
– Därför behöver universiteten mer resurser. Det måste ju även vara attraktivt att jobba på utbildningarna. Då kanske man som lärare inte ha bristande resurser och sedan föreläsningar inför stora studentgrupper tre gånger i veckan. Det kanske måste se ut på ett annat sätt för att locka blivande forskare till lärarutbildningarna.
Och vidare tror Åsa Fahlén att en lösning kan vara att koncentrera utbildningarna. Dels genom att slå samman högstadielärarprogrammet med gymnasielärarprogrammet, dels genom att koncentrera verksamheten till vissa orter.
– Det kan vara ett sätt att höja nivån och skapa mer dynamiska, intressanta miljöer med forskning och undervisning. Våra undersökningar visar att studenterna, särskilt på ämneslärarnivån, inte har något emot att flytta för att studera.
Hur lång tid tror du att det tar innan ert krav på ökad undervisning är nått?
– Det vill jag inte spekulera i. Vi vill att man förstår att det här är ett problem som man måste ta på allvar, svarar Åsa Fahlén.