Johan Backarp och Magnus Geeber är barndomskompisar. De växte upp i Linköping, gick i skolan tillsammans och spelade i samma hårdrocksband. Men sedan skildes deras vägar åt och det var inte särskilt mycket som talade för att de skulle korsas igen.
Johan valde den militära banan och jobbade i många år som informations- och presschef för Helikopterflottiljen vid Malmen.
Magnus flyttade till Stockholm och gjorde karriär inom Swedbank, en karriär som förde honom ända upp i koncernledningen. Men 2016 tog karriären abrupt slut. Tillsammans med bankens finanschef Göran Bronner hade han startat ett fastighetsbolag, Mabro. Bisysslan fick kritik, bland annat i en serie artiklar i Dagens Industri, och det hela ledde till att Magnus Geeber fick sluta. Senare hoppade även Bronner av.
Men inget ont som inte har något gott med sig. Magnus Geeber kunde nu ägna sig helhjärtat åt fastighetsbolaget, Mabro. Där engagerade han barndomskompisen Johan för att ta hand om fastigheterna som köpts på olika håll i landet. Och så en dag dök möjligheten upp att köpa det gamla industriområdet i Tannefors.
Det här var bekanta kvarter för dem.
– Vi växte upp där borta, säger Magnus och pekar ut genom fönstret bort mot Tannefors Center. Vi gick på Ånestadsskolan, men var kanske inte på alla lektioner utan valde att åka ner och spela rockmusik i Bullerbyn.
Markytan de köpte var på 35 000 kvadratmeter, med en lokalyta på 16 000 kvadratmeter. En gång i tiden fyllde NAF, Nordiska Armaturfabrikerna, hela området och på det företaget har tusentals Linköpingsbor arbetat.
När Johan och Magnus tog över området stod det mesta tomt. Saab hade just sagt upp sina lokaler och kvar var bara NAF, som numera heter Flowserve NAF.
– Området var väldigt nedgånget när vi köpte det. Det stod utbrända bilar och trasiga gräsklippare som folk hade dumpat. Inne var det gamla linoleummattor och dålig ventilation och el, berättar Johan.
Den första idén var att hyra ut billiga kontorslokaler till företag som ville ha stora ytor.
– Men det gick inte så lätt. Vi fick snabbt erfara att folk hellre vill ha litet och modernt än stort och omodernt, säger Johan.
På två år har de nu renoverat den gamla kontorsbyggnaden till toppskick och fått den fullt uthyrd. Här finns nu Skill, Mölk, Flowserve NAF, Metal Studios, ReiRei, restaurangen Krubbstugan och det egna fastighetsbolaget Mabro. Studieförbundet Vuxenskolan hyr en byggnad intill.
För att knyta an till historien har Johan och Magnus döpt området till Armaturen.
– I början var företagen rätt skeptiska till våra planer. Det var så slitet och nedgånget att det var svårt att se framför sig hur det skulle bli när det var klart. Men nu står företagen på kö, säger Johan.
Invändigt har gamla tegelväggar knackats fram och ventilationsrör har lämnats öppna för att ge den rätta industriella känslan – samtidigt som det är heltäckningsmattor överallt och mycket glaspartier.
– Det finns så många jättemoderna, fina kontor med vita väggar. Men vi ville skapa något unikt, något som inte funnits i Linköping, säger Johan.
I det gamla direktionsgaraget finns Johans och Magnus förverkligade barndomsdröm: Metal Studios. Det handlar om en toppmodern musikstudio där de båda nu har återupplivat sitt gamla hårdrocksband Shorkhead. Ett tiotal låtar har repats in och nu saknas bara en sångare för att bandet ska vara komplett.
Mikael Á Deild, gitarrist i Axewitch, har anställts på halvtid för att driva studion.
– Tanken är att hyra ut studion. Det är inget man tjänar några stora pengar på, men det vore otroligt roligt om lokalen utnyttjas. Vi vet hur det var när vi var 15–16. Tänk att få komma hit och spela och släppa en skiva, säger Magnus.
En byggnad på 2 200 kvadratmeter, som vetter ut mot Råbergaleden, ska snart byggas om till gym. X-Force, som redan har ett stort gym på Tornby, ska öppna en anläggning här.
Men sedan är det fullt. Därför har Mabro just sökt – och fått – bygglov för en rejäl utbyggnad. En gammal industrilokal på 900 kvadratmeter, där Saab tidigare höll till, ska byggas på med tre nya våningar till sammanlagt 3 700 kvadratmeter kontor.
– Nu gäller det att få ihop alla delar för att förverkliga byggprojektet – hyresgäster, byggare och finansiering. Men allt håller på att falla på plats och har vi tur kan vi vara igång redan om en månad, säger Magnus Geeber.
50–60 miljoner har hittills plöjts ner i upprustningen av Armaturen. Det nya byggprojektet handlar om över 100 miljoner, enligt Magnus.
White arkitekter har ritat utbyggnaden. Den gamla tegelbyggnaden får nya våningar med ett helt annat fasadmaterial – mässingsfärgad mesh, alltså en sorts perforerad metall.
– Vi har gjort en byggnadsantikvarisk utredning som pekar på hur många gånger byggnaderna här har byggts till, och hur värdefullt det är att man kan följa årsringarna. Därför vill vi inte bygga tegel på tegel utan lägga till en ny, tydlig årsring med modern arkitektur från 2019, säger Magnus.
Mabro äger fastigheter på flera håll i landet, men Armaturen är det projekt som Magnus och Johan verkligen brinner för.
– Det är ett speciellt och väldigt roligt projekt. Oavsett hur det går kommer vi att känna en personlig stolthet, vi kommer att lämna efter oss något fint i Linköping, säger Magnus.
Vad har ni för planer när gymmet och det nya kontorsbygget är klara?
– Ja, jag funderar på att ta ett djupt andetag, hahaha! Vi kanske åker på musikturné, det är ju det vi drömmer om, säger Magnus.
Men det finns också tankar på hur Armaturen kan utvecklas vidare. Stora, tomma ytor på området skulle kunna bebyggas och Magnus och Johan saknar sannerligen inte idéer.
– Det är ju ett utmärkt läge för ett hotell. Det är nära flygplatsen, Saab och centrum, säger Magnus.
– Man skulle kunna ha ett konstgalleri här. Vi brinner för kultur, inte bara musik, säger Johan.
– Ett musikgymnasium, det hade varit ascoolt, säger Magnus.
– Eller en dansstudio. Körsång. Ett aktivitetshus, säger Johan.
Magnus avbryter idébollandet och återvänder till nuet.
– Just nu har vi fullt tillräckligt med det vi har i många år framöver. Det är viktigare att leverera med bra kvalitet än att det går fort. Vi vill göra allt noggrant och rätt, utan genvägar, med bara lokala underentreprenörer och schyssta villkor för alla.