Redan för två år sedan ville museets chef bryta samarbetet, men efter en massiv proteststorm togs beslutet tillbaka.
– Vi erkänner att vi underskattade Lasses och Jaceks betydelse för Linköpingsborna, sade Tina Karlsson till oss då.
I fjol ansåg sig museet inte ha råd att betala musikanternas lön. Då gick museets vänförening, Föreningen Gamla Linköping, in och betalade lönen. Samma upplägg var föreningen beredd att ha i år.
– Vi vill ju ha dem kvar, ingen tvekan om det. Gårdsmusikanterna har varit ett av de ben som Gamla Linköping står på, säger föreningens projektledare Anders Moberg.
Gamla Linköpings chef Tina Karlsson tackade nej till erbjudandet.
Varför?
– Det handlar om arbetsmiljöskäl. Jag agerar som arbetsmiljöansvarig chef i det här och jag har stöd i mitt agerande av min chef och av ordföranden i kultur- och fritidsnämnden.
Vilka arbetsmiljöskäl?
– Det handlar om ett olämpligt beteende. Jag vill inte säga mer, för jag tycker inte att någon tjänar på det. Vi har inget emot att de kommer vid ett enstaka tillfälle och spelar, men vi vill inte längre ha den här dagliga samvaron, säger Tina Karlsson.
Lasse Ström är bedrövad och upprörd över beskedet och kan inte förstå vilket beteende som upplevts som olämpligt.
– Det enda vi själva kan komma på är att vi förra året gav komplimanger till två tjejer, den ena för hennes leende och den andra för hennes skrattgropar. Man får tydligen inte ge varandra komplimanger i all vänlighet på den här arbetsplatsen.
Inget annat? Inget som kan uppfattas som sexuella trakasserier?
– Nej, verkligen inte, det kan jag garantera. Vi kan plocka fram hur många karaktärsvittnen som helst som kan intyga det.
Enligt Jacek Malisz bottnar det hela i dålig personkemi mellan dem och museichefen.
– Chefen vill inte ha oss. Då är argumentet först att det handlar om finansiering, sedan tar hon till det här.
Tina Karlsson förnekar att det avbrutna samarbetet beror på att hon personligen har något emot musikanterna.
– Det handlar inte om vad jag tycker, eller inte tycker, om dem som personer. Det handlar om ett arbetsmiljöproblem, säger hon.
Själva menar de att det rör sig om helt oskyldiga komplimanger?
– Om människor tar illa vid sig så är det ett faktum. Det är alltid den som är utsatt som har tolkningsföreträde och jag tar mina medarbetares arbetsmiljö på allvar.
Lasse Ström säger att det hela är fruktansvärt deprimerande.
– Vi älskar det här arbetet och vi märker ju att det är uppskattat. Det var inte riktigt så här vi hade tänkt oss att det skulle sluta.