Representanter från funktionshinderrörelsen tillsammans med politiker har under drygt två år jobbat fram dokumentet som kalls Ett delaktigt Linköping. Det program som hittills gällt är från 2008, men nu är det alltså dags att presentera ett nytt. Jobbet med programmet har enligt omsorgsnämndens ordförande Daniel Andersson (L) pågått sedan 2015.
En av de viktigaste frågorna, som arbetet med programmet har utgått från, har varit vad det faktiskt är som påverkar människor i deras vardag.
– Vi ser ju att funktionsnedsatta människor är mindre delaktiga i samhället. Varför är det så? säger Daniel Andersson.
Svaret man fick handlade mycket om just bemötande. Särskilt viktig är frågan för människor vars funktionshinder inte syns.
– Personer som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, och kanske inte riktigt agerar och beter sig som man förväntar sig, de möter inte den förståelse man kan hoppas på, säger han.
Vad kan politiker göra åt hur människor beter sig?
– Programmet är en tydlig beställning till nämnder, styrelser och bolag att de måste jobba med hur bemötandet ser ut.
Att ha något meningsfullt att göra är också en punkt i programmet och här är ambitionen att fler ska kunna få ett jobb, både inom den kommunala verksamheten och i privata företag.
Inför beslutet om funktionshinderprogrammet förvandlades hela stadshuset till lite av en lekstuga när de folkvalda fick chansen att testa anpassad curling, boule och hur man hanterar en rullstol. I stadshuskällaren pågick dessutom en ljusskygg verksamhet. Här öppnades svartkrog för en dag. Eller – i ärlighetens namn – snarare café. Fika i mörker var temat.
Så i dag vet flera än i går hur det känns att äta utan att kunna se det man stoppar i munnen.